I SvD skriver Jesús Alcalá en lång sammanfattning av omständigheterna kring Boströms organartikel i Aftonbladet. Jag har skrivit om den otaliga gånger här på bloggen, senast här och här (den senare med länkar till de viktigare övriga inläggen). Bland annat klagade jag lite på att Boströms turné efter artikeln under vilken han mottog antisemitiska priser knappt uppmärksammats i svensk press. Nå, nu tar Alcalá upp det i alla fall. Bättre sent än aldrig.
Han skriver också
”Jag har ingen anledning att tro att Boström är antisemit. Jag är säker på att han drivs av ett starkt engagemang för palestiniernas rätt. Det är en god sak han vill. Detsamma gäller helt visst Åsa Linderborg.
Ändå. Målet ursäktar inte medlen. Aningslösheten är farlig.
Boström kan Mellanösternkonflikten – är det då för mycket begärt att han undviker varje anknytning till myten om judarnas blodsoffer? Är det inte då aningslöst att underblåsa rykten som sen välregisserat utnyttjade spär på oförsonligt hat?”
Jag skulle inte uttrycka mig så tvärsäkert om Boströms och Linderborgs av- och åsikter. Men, som jag skrivit tidigare, det är omöjligt att veta vad som rör sig i deras sinnen. Inte bara därför ska vi inte döma folk för deras (förmodade) tankar. Det var sådant Stalin höll på med. Avsikter spelar naturligtvis roll, men handlingar väger tyngre.
Dock har både Boström och Linderborg, synbarligen utan påtaglig ånger i efterhand, handlat på ett sätt som svårligen kan särskiljas från alldeles äkta känd antisemitism. Om det också har varit vad de har känt är i sammanhanget av underordnad betydelse.
Förvånansvärt vettig 
söndag 17 januari, 2010 kl. 13:10
Jesús Alcalá? Var det inte den typen som stal en massa biståndsmedel från SIDA?
Är det samma kille så betyder hans ord och åsikter inte ett dugg.
GillaGilla
söndag 17 januari, 2010 kl. 13:13
Ja, det är samma kille. Men vad han skriver är inte i sak något nytt. Att avfärda det för att Alcalá i ett helt annat sammanhang fällts för ekonomisk brottslighet är bara ad hominem.
GillaGilla
söndag 17 januari, 2010 kl. 15:32
Kan man tolka din förhållningsregel för Israelkonflikten som följer:
”Eftersom Israels stöld av organ från ihjälskjutna palestinier kan liknas vid vandringssägner under 1900-talet är det förbjudet att rapportera om dem.”
Märklig syn på journalistik; det var ju faktiskt sant att de snodde organ…
GillaGilla
söndag 17 januari, 2010 kl. 20:56
Nej. Om Boström hade haft stöd för sina skriverier så hade det förstås varit angeläget att skriva dem, antisemitiska myter oaktade. Men han har inget stöd, det enda han har är just myter. Det senaste rabaldret hade noll och intet med Boströms påståenden att göra, även om Aftonbladet försökte få det att se ut så. Jag utvecklar det resonemanget här:
https://horvendile.wordpress.com/2009/12/22/tourettes-eller-vad-ar-det-fraga-om/
GillaGilla
söndag 17 januari, 2010 kl. 19:38
@H: Källa pls?!
GillaGilla
söndag 17 januari, 2010 kl. 22:21
Bodström artikel byggde på en lögn, allt annat är en efterhandskonstruktion för att försöka rädda ansiktet på Aftonbladet och Bodström.
GillaGilla
måndag 18 januari, 2010 kl. 09:56
Boströms artikel i aftonbladet och diskusionen kring den speglar meningen av fördomar och uppkomsten av fördomar. I det här tillfället är Israel dömt i förväg.
Bland negativa artiklar om händelser i olika länder väljer aftonbladet Israel.
Tidningen väljer att publicera negativa nyheter om Israel på ett negativt sätt.
Boström väjer källor, använder missvisande och osann information.
Hellre än att söka och publicera fakta bidrar aftonbladet till att skapa och förstärka fördomar om Israel.
Boström har en åsikt och skriver en artikel för att bevisa sin åsikt. Han söker inte fakta i sin artikel.
GillaGilla
onsdag 24 mars, 2010 kl. 19:50
[…] för svenskt vidkommande (relativt) nya är att man åberopar Boströms artikel som stöd. Jag har tidigare nämnt artikelns genklang i dessa kretsar, och rundgången tycks […]
GillaGilla