eller
Negative Campaigning
Det verkar vara tungt att vara vänsterpartist. Om man händelsevis missat alla ekonomiska rön sedan 1848 och på fullt allvar tror att ekonomi är ett nollsummespel blir det väldigt viktigt att hålla koll så att ingen får det för bra. Om någon har det bra så måste någon annan med den logiken ha det dåligt.
Tänk att varje kväll gå och lägga sig med en obehaglig gnagande känsla av att någon, någonstans i Sverige, kan ha lyckats med något i dag. Stackars alla dem som på grund av detta misslyckats! Inte att undra på att partiledningen häromåret kom fram till att Vänsterpartiet ser för sura ut.
Det allra värsta är förstås om någon gör vinst (dåligt i sig, se ovan) på något som är bra. Till exempel att driva en skola som folk är nöjda med. Det viktiga i den kråksången är alltså inte huruvida elever och personal är nöjda, eller om undervisningsresultaten är bra, eller om någon hittat ett sätt att bedriva undervisning med samma kvalitet men på mindre pengar än den kommunala skolan. Det viktiga är att någon har gjort vinst (som sagt).
Det har alltså gått bra för någon.
Och inte nog med det, denne någon har ägnat sig åt att undervisa barn.
Vilken satanisk kombination! Det måste genast stoppas, oavsett allt annat.
Det är lite oklart vad man egentligen ska få tjäna pengar på. Man ska inte få tjäna pengar på saker som normalt anses snälla, som skola och sjukvård. Det verkar inte som om man ska få tjäna pengar på saker som normalt anses osnälla, som vapentillverkning. Vad ska man då tjäna pengar på?
Svaret kan finnas i den insikt som denna sommar förmedlats från ledande vänsterpartister, inklusive Ohly själv vill jag minnas.
Det är för lätt att bli rik i Sverige.
Det ska helt enkelt inte gå att tjäna pengar på något.
Vilket alltså är fullt logiskt, om man ser varje individuell framgång som ett bakslag.
I det ljuset är det väl snarast en lapsus att V inte vill förstatliga matproduktionen. Det är ju också något som alla behöver. Eller författandet av läromedel, vilket ju betalas med skattepengar. Liksom byggen av vägar. Och järnvägar. Och skolor.
Eller, vill och vill. Det kan väl få vara en vision?
Fattigdom är inte ett egentligt problem, så länge alla är lika fattiga. Det är framgång och rikedom som är problemet.
Ta till exempel förmögenhetsskatten. Nog för att det var en skatt som höll kapital från landet; kapital som annars kunde ha skapat nya jobb. Men man kan inte få allt, och måste man välja så är det viktigare att rakryggat klämma åt ”de rika”.
Men, åter till det vänsterpartistiska svårmodet. Inte nog med att man måste hålla reda på folk så att det inte går bra för dem, snobbarna i akademin käbblar emot också. Man kan bli surmulen för mindre. Att den samlade nationalekonomin inte accepterar partiets analys, ja rentav avvisar den, är ett tydligt tecken på att den inte är en riktig vetenskap. Det kunde man kanske leva med, men nu har samarbetspartierna tvingat dem att inte lova bort mer pengar än vad som finns. Vad är det för strunt? Det är ju bara att politisera riksbanken igen och börja trycka sedlar så är saken biff. Men det fattar ingen annan. Man blir så arg, grrr!
Dock; den som tycker att jag hittills tecknat en torftig, ja rent ofullständig, bild av Vänsterpartiet har rätt. Jag har undlåtit att nämna partiets kanske främsta onus, det som ofta är det första man möter: det reaktiva tänkandet. Alla andra är så positiva till allt möjligt hela tiden. Vänsterpartiet har, inte utan att visa tecken på viss vällust, axlat oket att vara de som är Emot.
En vänsterpartist känns liksom inte riktigt äkta om hen inte är emot
* All vinst, som sagt var. Kapitalism, givetvis.
* EU (utom möjligen när man kan använda EU för att vara emot något)
* EMU
* Snart sagt alla internationella organisationer utom FN
* FN, i de få fall då FN gör något konkret
* Att ge pengar till försvaret, och emot att avskaffa värnplikten
* Allt militärt samarbete
* USA och Israel, i alla lägen
* Alla privatiseringar och liberaliseringar
* All konkurrens i verksamheter som man skulle kunna tänka sig att staten skulle kunna hålla på med
* Privat drivna köpcentra
* Privat ägande överlag. Jo det är sant, kolla i partiprogrammet (pdf) sid 27 och framåt.
* Berlinmurens fall
* Glasögon och degenererad konst
* Globalisering och fri rörlighet
* Frihandel
* Kärnkraft
* Alla skattesänkningar, oavsett omständigheter
* Nymodigheter som växtförädling medelst genteknik
* Alla former av studiekrav och -dokumentation
Idealet är kort sagt att inte ha varit för någonting sedan löntagarfonderna.
Det är mycket praktiskt; det är sällan speciellt svårt att vara emot en given förändring eller en åtgärd, och man kan framstå som det sansade förnuftets röst. Att vara progressiv medelst stockkonservatism. Det medföljande tungsinnet blir väl ett offer man får stå ut med att göra på Motståndets altare. Det finns ju så mycket att vara Emot.
I skolvalet i nian röstade jag på Vänsterpartiet. Såhär i efterhand framstår det inte som ett av mitt livs största ögonblick.
Förvånansvärt vettig 
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 11:51
Det värsta är att sammanfattningen till mycket stor del också förklarar mentaliteten som större delen av sveriges befolkning har; att all form av framgång måste bekämpas. Både på politisk nivå och rent i allmänhet. Det är en intressant syn på livet alltså…
GillaGilla
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 14:29
Puritanism: The haunting fear that someone, somewhere, may be happy.
H L Mencken
Snygg återanvändning.
GillaGilla
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 16:48
haha klockrent!
GillaGilla
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 20:35
Rörande den svenska truppinsatsen i Afghanistan, är det bloggägarens bedömningen att målen för denna insats skulle bättre och fortare uppnås om man lade ut detta på privat entreprenad och vinstmaximerande privata företag skulle ta hand om kriget på en konkurrensutsatt marknad?
GillaGilla
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 20:41
Gör dig inte dum.
GillaGilla
onsdag 11 augusti, 2010 kl. 00:02
Får väl tolka det svaret som att de vänsterpartistiska reflexerna sitter kvar hos dig; uppenbarligen tycker du att viss verksamhet sköts bäst och effektivast utan marknadens inblandning.
GillaGilla
onsdag 11 augusti, 2010 kl. 00:06
Försvarsmakt är en av extremt få saker (om inte den enda) som staten faktiskt ska ha regin av. Statens ansvar är enbart att skapa förutsättningar för dess invånare, vilket bland annat innefattar omvärldstrygghet.
GillaGilla
onsdag 11 augusti, 2010 kl. 01:11
”Staten ska ha”, låter som du är besatt av en ideologisk låsning. Se upp, snart kanske du utan att du är medveten om det står där i valbåset och lägger ner en vänsterpartisedel.
Frågan gällde vilket alternativ som är mest effektiv för att uppnå de mål vi har med krigföringen i Afghanistan. Statlig detaljstyrning där militärerna får springa till den politiskt tillsatte vapenvägrarförsvarsministern för att få pengar till sina puffror eller konkurrensutsattt och tillika vinstgivande entreprenörlösning.
Om jag förstått riktigt röstar båda liberalerna ovan på Tomhylse-alternativet.
GillaGilla
onsdag 11 augusti, 2010 kl. 01:41
Jag framför bara min nuvarande åsikt. Min mening är enkelt att alla instanser ska sköta sina uppgifter och att en av statens uppgifter är att skapa en trygg omvärld. Hurvida uppgiften sedan löses i statligt eller privat ägd verksamhet är egentligen inte viktigt så länge jobbet blir gjort på ett korrekt sätt.
Min poäng var att svara på vad jag uppfattade som en ganska blind bild av att staten alltid är kass. Våra politiker är trots allt människor vi valt i förtroende att lösa vissa uppgifter. Om detta inte är givet borde det snarare vara demokratin som ska ifrågasättas.
GillaGilla
onsdag 11 augusti, 2010 kl. 18:24
OK, så det spelar ingen roll för effektiviteten om verksamheten (skolor såväl som Afghanistankrigande) bedrivfs under offentligt monopol eller vinstgenererande privat entreprenörverksamhet.
Tack för klargörandet.
GillaGilla
tisdag 10 augusti, 2010 kl. 22:55
”Gör dig inte dum.”
Du begär det omöjliga.
GillaGilla
torsdag 12 augusti, 2010 kl. 08:56
Vänsterpartisten Rossanna som är emot det här är ju en riktig pajas. Friskolor är kanon, jag menar, vilka elever väljer en skola som är dålig? Bra skolor lägger ned mycket pengar på barnens utbildning i form av bra lärare och materiel. Skolor som inte gör detta får ett sämre rykte om sig och mindre barn/ungdomar väljer således den skolan. Således går det åt pipsvängen för den skolan eftersom de är beroende av antalet elever som studerar hos dem.
Dessutom måste friskolor få vara vinstdrivande för att kunna klara av en ekonomisk depression, det kallas att ha en BUFFERT!
Korkade vänsterpartister..
GillaGilla
torsdag 12 augusti, 2010 kl. 09:25
Det här var det bästa jag har läst på mycket länge! Tyvärr gäller den klockrena beskrivningen inte bara vänsterpartister/kommunister utan även många socialdemokrater och, till valda dlear, miljöpartister. De enas av en allt annat överskuggande känsla – hatet mot de som har lyckats!
GillaGilla
torsdag 12 augusti, 2010 kl. 09:25
Trevligt sammanfattat. Har alltid tyckt att vänsterns representanter ser så arga ut, det är ofta som man velat gå upp till talarstolen och ge dem en kram, de verkar behöva det.
Sen tror jag att vänsterpartister inte riktigt förstått vad vinst i ett företag egentligen innebär, ty i deras ögon verkar det ekvivalent med det som man betalar ut till aktieägarna. Även om jag inte är ekonom så har jag fått uppfattningen att det är mycket mer än så som ekonomer räknar in i begreppet vinst.
GillaGilla
torsdag 12 augusti, 2010 kl. 10:33
Mycket bra skrivet. Kommer att tänka på två citat: ”Socialism’s inherent virtue is the equal sharing of misery” – Sir Winston Churchill. ”The main problem with socialism is that eventually you run out of other people’s money” – Maggie Thatcher.
GillaGilla
torsdag 12 augusti, 2010 kl. 11:07
Mycket rolig läsning.
Jag betraktar förnekarna av ekonomisk vetenskap som lika stora miffon som dom som avfärdar evolutionsteorin, förnekar förintelsen eller dom som tror på spöken. Låt gärna marknadsekonomiförnekarna gärna hållas inom sin egen depp-sfär, men låt dom för Guds skull inte styra vårt land.
GillaGilla
lördag 4 december, 2010 kl. 12:45
[…] viktig alltså, fråga bara vilken bolsjevik som helst. Men låter det inte ganska mycket som mitt paradinlägg om Vänsterpartiet? Bra på att vara emot saker, sämre på att vara för […]
GillaGilla
fredag 10 december, 2010 kl. 12:26
Håller med kolizz att detta är en bra beskrivning på mentaliteten hos många vänsterfolk, framförallt flumvänstrare som tror på samma lön för alla oavsett jobb osv.
En liten notis om varför man vill ha kvar värnplikt är utifrån tanken om inte alla gör värnplikt, vilka gör det då? Rasister verkar ofta ha ett militärt intresse. Tänk om vi får en statskupp och de enda som har militär utbildning är de som utför statskuppen? Det är inte som att man tänker att ”det kommer hända” utan snarare ett worst case scenario.
Håller mig själv till en utomparlamentarisk vänstergrupp och känner tyvärr igen situationen när det inte finns något att vara emot. Det finns i princip alltid något att vara emot, så när det för ovanlighetens skull inte finns något sådant känner man sig som ett fån som står och tänker ”vad gör man nu?” Den typiska vänsterpartisten eller KP:aren skulle antagligen bara vänta på att det dyker upp något att vara emot igen, men den naturliga tanken borde vara ”om det inte händer nått så får vi se till att det händer nått. Dags att jobba för vad vi är för istället för att vara mot allting.”
Här dyker då ett problem upp för den normale flumvänstraren (som jag anser vara en majoritet av vänsterfolket). De vet inte vad de är för. Så de tror att det handlar om att vinster är onda, att alla ska ha exakt samma lön oavsett jobb osv. Jag är nog inte helt ute och cyklar om jag påstår att de känner bara till dom liberala fördomarna om socialism och ändå tycker att det låter bra, vilket bara förstärker needbilden.
Som socialist är man inte mot vinster, man är mot de ägandeformer som är vanligast idag. Vinsten går alltid till ägaren och anställdas löner är inget annat än utgifter. Med andra ägandeformer som koperativa företag så går vinsten till alla (inom företaget förstås). Detta leder inte nödvändigtvis till att alla har samma lön fortfarande. Det finns flera exempel på koperativa företag med löneskillnader inom företaget, och uppgifter som golvarbetare, kontorsjobb osv är de samma som vanligt. Självklart löser man inte allt med enbart denna lösning, utan detta är bara en av flera lösningar som behövs om man vill se ett socialistiskt samhälle.
En annan föreställning bland flumvänstrare är att statligt ägt allting är målet. Militär, sjukvård, skola osv är förstås saker som ofta blir bäst när det sköts av staten (beror ju på vad man har för stat förstås). Men statligt ägande är inte målet. Tanken är att om man vill göra om företag till koperativt ägda så finns det två sätt. Antingen beslagtar arbetarna sina egna arbetsplatser, eller så köper staten upp företaget för att sedan ge det till arbetarna och forma det till ett koperativ. Den andra metoden är betydligt mer tilltalande eftersom man når målet utan att beröva någon på deras egendomar.
Så det jag ville säga med allt detta är att jag håller med om needbilden av vänsterpartister men min kritik mot den är från ytterligare (eller något vettigare) vänster som kontrast till den liberala kritiken. Och just därför har jag ofta lättare för att ha vettiga politiska diskussioner med liberaler än med andra som är vänster. 🙂
GillaGilla
lördag 5 maj, 2012 kl. 19:36
[…] andra företeelsen rör vid idébristen. Jag vet att jag länkar jätteofta till mitt lustmord på vänsterpartiet, men det är för att det så ofta visar sig stämma. En äkta vänsterpartist har inte varit för […]
GillaGilla