Jag gillar tåg, sådär i största allmänhet. När det först tillkännagavs att det planerades ny höghastighetsbana i Sverige blev jag glad – och inte bara för att jag, om jag minns rätt, jobbade i tågbranschen då. Det kändes som en utmärkt idé med höghastighetståg.
”Kändes” är nog rätt ord här.
Det här inläggets existensberättigande är en lång kommentarstråd på Facebook som jag skärmdumpat eftersom jag fann den så otroligt informativ och intressant. Den tog sin avstamp i en debattartikel i DN: ”Tågens höghastighetsbanor en dålig affär för samhället”
En nyckelmening i artikeln är ”En tjugondel av räntan på investeringen i höghastighetsbanorna skulle räcka för att betala den årliga merkostnaden för att försörja flyget mellan våra tre storstäder med biodrivmedel.”
Ouch.
En av artikelförfattarna, Jonas Eliasson, deltog sedan i kommentarstråden och utvecklade ett antal resonemang. Det finns flera intressanta kommentarer i tråden; jag rekommenderar läsning av hela! Den är mycket mer intressant än resten av det här inlägget. Men ska man bara läsa del av den bör man koncentrera sig på Eliassons kommentarer som börjar en bit ned.
Och ur denna långa tråd vill jag speciellt reprisera denna nyckelkommentar:
Åter: Ouch.
Det här är nu modeller, och modeller kan vara fel. De är oftast fel på åtminstone något sätt. Jag har också sett några invändningar mot kostnadsresonemangen här; en del invändningar som varit goda’ yxskaft och en del som kanske inte är det lika mycket. Det är ibland svårt för mig att bedöma, jag är inte trafikexpert.
Men jag säger såhär: antag att Eliasson har räknat fel på kostnad/samhällsnytta en faktor fem, till höghastighetsjärnvägens nackdel. En faktor fem är mycket. Inte omöjligt mycket, men ändå så mycket att det inte bara är fråga om att man gått vilse i decimalerna. Vad skulle en sådan felräkning få för konsekvenser?
Jo, att en fjärdedel av räntekostnaderna för höghastighetsbanan skulle räcka för att täcka flygets omställning till biobränsle på de aktuella sträckorna. Samt att vi skulle värdera en sekunds effektivisering av buss 4 i Stockholm till tio miljoner kronor.
Min poäng är att även om man räknat fel så mycket som en faktor fem – vilket är mycket – så framstår höghastighetsjärnvägen fortfarande som ett projekt med absurt dålig samhällsekonomi.
Alla projekt man genomför kanske inte kommer gå att räkna hem, men någonstans måste man ändå ta hänsyn till att vi inte har oändliga resurser att spendera. I ljuset av de här argumenten ändrar jag mig därför, vilket man bör kunna göra om tillräckligt fakta framkommer Jag gillar fortfarande tanken på höghastighetsjärnväg, men det verkar inte vara en bra lösning för Sverige.
Om det framkommer andra fakta som motsäger detta och med bedömt högre kvalitet än detta (för någon betydelse av kvalitet) så är jag beredd att ändra mig igen. Men det verkar modigt att hålla andan i väntan på det.
Förvånansvärt vettig 
måndag 8 februari, 2016 kl. 22:00
Det här är skitjobbigt för mig som gillar tåg.
GillaGilla
tisdag 9 februari, 2016 kl. 01:15
Snyft…
GillaGilla
tisdag 9 februari, 2016 kl. 15:26
Snabbtågsbanan har en beräknad förlust på 22-24 miljarder per år. Ungefär 2.200 kr per svensk och år eller 6.100 kr för varje produktiv arbetare i Sverige per år.
Samhällsnytta hit och dit. Vem bestämmer vad som är samhällsnytta?
GillaGilla
tisdag 9 februari, 2016 kl. 20:11
Det finns ju rätt vedertagna sätt att räkna på samhällsnytta. Givetvis kan man ha invändningar mot dem, men det är inte som om frågan saknar svar – även om just jag inte skulle kunna ställa upp gällande definitioner.
GillaGilla
måndag 15 februari, 2016 kl. 04:08
Som svar på blogginlägget vill jag säga en sak som kanske är helt självklar men som ändå kanske behöver påpekas:
Man kan helt enkelt inte beräkna samhällsnytta som sparad tid gånger antalet resenärer. Exemplet med en SEKUND illustrerar det väl, men låt säga att man istället sparar två minuter med fyrans buss. Två minuter lär inte förändra resmönster, bostadsbyggande, pendlingsaversion och liknande.
Två minuter kortare busstid på fyrans buss innebär inte regionsförstoring. Åtminstone inte för de flesta…
Det finns tröskeleffekter som man behöver beakta. Värdet är inte proportionellt, det är snarare exponentiellt eller beroende av en slags trösklar.
Det finns en gräns där ingen längre bryr sig om huruvida det går att åka till arbetet på, låt säga, fem minuter istället för sju.
Lite som i diagram fördelning mellan tåg och flyg. Lite samma tänk. Vid en viss tid ser man en kraftig förskjutning från flyg till tåg, när tågen går snabbare.
Nyttan av snabbare tåg avgörs alltså delvis av förändrade resvanor och var man kan bosätta sig, hur långt från sitt arbete man kan bo. I dagsläget är Södertälje hyfsat attraktivt för pendling, (till Stockholm) med höghastighetståg lär istället till och med Nyköping bli det. Med magnettåg kanske även Norrköping.
För övrigt vore det kanske en idé med pendeltåg med färre stopp som kortade ner restiderna till arbetet. Vartannat pendeltåg kunde stanna på varannan station. Om kapaciteten finns alltså. En anledning till att Arlanda Express går relativt fort är väl att den inte gör några stopp mellan ändstationerna t.ex.
GillaGilla