Under lång tid arbetsvägrade S-MP-regeringen gällande tillstånden för hantering av använt kärnbränsle, vilket medförde en reell risk för att kvarvarande reaktorer inom ett fåtal år skulle behöva stänga, vilket i sin tur skulle lett till kollaps av mycket av vad vi kallar samhälle. Jag var mycket kritisk mot Centerpartiet – som jag då var medlem i – som vägrade agera för att tvinga regeringen att ta itu med frågan. De hade kunnat agera men de vägrade. Jag ifrågasatte vad C egentligen tänkte att de skulle ha sina riksdagsmandat till. Vad hoppades de uppnå, och till vilken kostnad?
Det är inte exakt samma situation, men samma fråga kan riktas till nuvarande regering. Ledande SD-företrädare har åter varit ute och likställt Pride med pedofili, samt kopplat pedofili till talman och regering. Det är, milt uttryckt, inte första gången SD är igång med böghat. Men nu är de regeringsunderlag. Med reservation för att jag kan ha missat det, jag har inte sett statsministern reagera offentligt. Det är möjligt att bestämda ord sägs bakom stängda dörrar, men det räcker inte. När SD säger sådant offentligt måste regeringen agera offentligt.
Om SD får komma undan med sådant kommer de förstås bara fortsätta, och eskalera. Ur regeringens synvinkel finns en risk att SD sänker regeringen om den säger ifrån ordentligt och offentligt. Men regeringen bör fråga sig: vad är det de vill uppnå med sin regeringsmakt och sina riksdagsmandat, och till vilken kostnad?
Jag drog slutsatser av Centerpartiets ovilja att agera. Jag kommer dra slutsatser även av nuvarande regerings agerande.
Förvånansvärt vettig 