Jag har varit out of the loop ett tag i Aftonbladeteländet. Även den mest envetna grävling tröttnar väl på att bita i stöveln. Men nu, några dagar senare, så tänkte jag kommentera att Aftonbladet översatt sin olycksaliga artikel till engelska.
I sak behöver det inte vara något fel med det. Till exempel kan man anta att de israeler som hört om artikeln genom rabaldret inte har haft möjlighet att läsa den. Det är också fullt möjligt, kanske rentav troligt, att Linderborg et al inte alls tycker att det är något fel med artikeln. Då är det förstås ett bra drag att visa upp den, så att alla kan se att den består av idel rent mjöl.
Det är bara det att det inte verkar röra sig om en direkt översättning. Jag har inte jämfört dem sida vid sida, men det har andra gjort och kommit fram till att det handlar om betydande friseringar, där antijudiska markörer har tonats ned eller tagits bort. Och det är här frågan uppstår: Hur tänkte de nu? Trodde de att ingen skulle märka något? Det ser ju onekligen ut som ett erkännande i smyg av att den svenska versionen var rätt rutten. Och om de kommit på att så var fallet, varför över huvud taget försöka visa upp sin smutsiga byk så offentligt? Det är ju trots allt inte så att de på något sätt har tagit tillbaka något eller bett om ursäkt.
Det kan givetvis vara så att det är en slug krigslist. Man visar upp en friserad engelsk version för att hamna i bättre dager. Men då har vi problemet med att det verkar konstigt att de skulle tro sig om att komma undan med det obemärkt. Och vi ska kanske inte förhasta oss och göra samma tankefel som alla konspirationstokar som ser USA och Israel bakom allt ont. Det skulle kunna vara så att den ena handen inte riktigt har koll på den andra. Det skulle kunna vara så att den vänstra handen (tex Linderborg) inte ser något fel i artikeln och ber om att få den översatt. Nu ska de där tokiga sionistiska kapitalistlakejerna få på moppe! Den högra handen däremot, översättaren, ser att artikeln är, eh, olyckligt skriven, och tar sig för på egen hand att tona ned det. Vänsterhanden, som från början var blind för galenskaperna, ser knappast skillnaden.
Jag säger inte att det var så det gick till. Det är inte så lite kremlologi att gissa sig till vad som händer på den där redaktionen. Jag säger bara att för mig så låter det plausibelt. Det finns inte alltid en ond masterplan. Ibland, eller ofta, är folk bara inkompetenta.
Förvånansvärt vettig 