Lunchpaus!
Nu har det varit val i Norge, och vänsterblocket har vunnit så att de kan sitta en mandatperiod till. Jag som på det stora hela stödjer Alliansen i Sverige (särskilt jämfört med innevarande opposition), borde jag vara ledsen över det?
Jag har inte en aning.
Det hade varit en sak om jag hade följt den norska politiken så att jag faktiskt hade någon koll att tala om, som jag gjorde med det amerikanska valet. Men bara för att jag befinner mig på högra planhalvan i Sverige så är väl inte det någon garanti för att detsamma gäller i andra länder. Jag menar, jag har röstat på vänsterhalvan i Sverige förut, och även om det just nu känns avlägset så kan vi mycket väl så småningom hamna i ett läge då Alliansen eller dess motsvarighet tappat geisten och är så trött, apatisk, korrumperad och idélös som S var sist det begav sig, samtidigt som oppositionen har tänt till och lagt de värsta galenskaperna på hyllan. Kanske är det så i Norge nu. Inte vet jag. Däremot vet jag att det skulle kännas väl märkligt att reflexmässigt stödja Berlusconi för att han inte är vänster.
Inte desto mindre är det det många verkar göra. Nå, inte så ofta med just Berlusconi. Men både från höger och vänster i Sverige så har jag en bestämd känsla av att man reflexmässigt tar ställning för vad som kallas höger och vänster i andra länder, utan att egentligen ha mer koll än vad som står på själva etiketten. Det tycker jag är konstigt. Eller nej, inte konstigt. Säg anmärkningsvärt.
Förvånansvärt vettig 