De senaste dagarna har jag varit en riktig nyhetsknarkare med anledning av Egypten. Det finns förstås hur mycket som helst att säga, men det här handlar bara om de rapporterade plundringsförsöken av bland annat Egyptiska museet.
Jag har sett kommentarer i stil med att det viktigaste i Egypten nu är att museet är (relativt) oskadat.
Struntprat, säger jag. Visst vore det en stor tragedi om viktiga delar Egyptens kulturarv skadades eller förkom.
Men levande människor är viktigare än döda. Får jag, i två ytterligheter, välja mellan å ena sidan ett diktatoriskt Egypten med kulturarvet kvar och å andra sidan ett lyckligt slut på kalabaliken men med ett förstört kulturarv, då tar jag alla gånger det senare.
Men det finns förstås ingenting, exakt ingenting, i en demokratisk revolution som kräver att man skändar kulturarv. Så var snälla och sluta med det.
Förvånansvärt vettig 