I dag har det spritts en nyhet om en cancersjuk affärsman som bestämt sig för att skänka två miljarder kronor till cancerforskning.
Det låter ju bra. Men det är nog inte så bra som det låter.
Ta tex GP:s artikel:
https://www.gp.se/nyheter/sverige/han-sk%C3%A4nker-tv%C3%A5-miljarder-till-cancerforskningen-1.771907
Av den kan man med hög säkerhet sluta sig till att stora delar av beloppet kommer gå till vad som bäst beskrivs som kvacksalveri.
Det går inte att säga med absolut säkerhet att det är så det blir. Men har man alls följt den typen av fenomen – vilket jag har – finns här så säkra tecken att jag personligen skulle vara beredd att satsa en hygglig slant på att det är sådant som avses. Per Edman sammanfattar det bra:
”Men för den som har sett det här förut är varningstecknen flera. Det handlar om en hundvissla, signaler som är avsedda för de redan alternativtroende: som att svensk onkologisk sjukvård skulle vara på något sätt mer restriktivt än ‘utomlands’ (han menar ‘Tyskland’, men har fel) eller att ‘den svenska sjukvården helt monopoliserats av läkemedelsföretagen som drivs av ekonomiska incitament’ vilket är en ren konspirationsteori.”
Man får skänka sina pengar till vad man vill. Det gäller fattiga och det gäller miljardärer. Det gäller friska och det gäller cancersjuka. Det gäller riktig forskning och det gäller kvacksalveri. Jag beklagar att han, av allt att döma, kommer göda en bransch av bedragare och bedragna, men det är hans rätt.
Däremot är det inte tidningarnas skyldighet att rapportera hagiografiskt om det. I alla de artiklar jag sett om det har jag inte sett en enda kritisk fråga. Det är underkänt så det stänker om det.
Och tänk om detta är ett fantastiskt undantag från hur det brukar se ut? Tänk om han, trots alla tecken på motsatsen, inte tänker stödja kvacksalveri? Då hade några kritiska frågor kunnat förtydliga det.
När jag säger att det är hans rätt att göra vad han vill med pengarna gäller det hans privata pengar. För offentliga pengar är läget ett annat. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om varför det vanligen är en dålig idé att göra statliga sådana satsningar. Här är det, och jag törs påstå att det är bra:
https://dantilert.se/2012/05/27/farligt-flummeri-i-parti-och-minut/
(Det här var från början en FB-status som jag beslöt mig för att bloggifiera.)
Förvånansvärt vettig 