År 2013 var jag ganska ny i Centerpartiet. Jag lade mina första motioner till Stockholms distriktsstämma. En av dem handlade om att effektskatten på kärnkraften borde avskaffas.
Den fick visst stöd i distriktet men röstades ändå tydligt ned. Den skickades likväl vidare till riksstämman, där den summariskt avfärdades. Det var helt enligt förväntan; om något blev jag positivt överraskad av att motionen alls fick stödyttringar i Stockholm. Att tala till kärnkraftens fördel var inte det mest publikfriande man kunde företa sig i partiet, och det var det alltjämt inte under riksstämman 2015 råkar jag veta.
I dag har regeringen, Centern, Kristdemokraterna och Moderaterna offentliggjort energiöverenskommelsen, i vilken en del är att effektskatten på kärnkraften avskaffas.
Det är givetvis svårt att hävda att det är min förtjänst. Likväl kostar jag nu på mig att le och ta det som en seger att Centern mindre än tre år efter att ha skjutit ned min motion slår sig för bröstet bland annat för att effektskatten avskaffas.
Yeah.
Okej, nog med victory jig. Vad innebär detta?
Jag ska säga att jag inte läst själva överenskommelsen; jag har bara hunnit läsa medierapportering om den och utgår här från det. Det kan hända att jag får anledning att återkomma och revidera.
Jag har inte tillgång till företagens räkenskaper, men för kärnkraftens del innebär avskaffad effektskatt förhoppningsvis att avvecklingen skjuts på framtiden. Att fastighetsskatten på vattenkraft går ett liknande öde till mötes gör också situationen för vattenkraftverken mer hanterbar. Dessa skatter instiftades i ett helt annat energipolitiskt klimat och har i dag blivit kontraproduktiva, i ordets bokstavliga betydelse.
Att det är tillåtet att bygga tio nya kärnreaktorer, för att ersätta dagens, kan jag inte se skiljer sig från Alliansens energiöverenskommelse 2009. Om förutsättningarna fortsätter se ut som i dag misstänker jag starkt att det inte blir några nya reaktorer. I dag är i stort sett ingen kraftproduktion lönsam att bygga utan subventioner eller motsvarande. Att ett företag i det läget skulle ta sig an den enorma investering ett nytt kärnkraftverk innebär förefaller långsökt. Såtillvida ser det ut som att det, trots att kärnkraften får en tillfällig respit, på lång sikt finns anledning att gratulera Miljöpartiet och beklaga resten av mänskligheten; det ser tufft ut för kärnkraften när man räknar decennier i stället för enstaka år. Jag har gärna fel här och har som sagt ingen insyn i kraftbolagens räkneböcker, men om förutsättningarna inte förändras är nog kärnkraften långsamt på väg bort i Sverige. Därmed, vilket jag förklarat tidigare, gör vi oss själva, klimatet och världen en stor otjänst.
Trots denna dystra utsikt är jag positivt överraskad av överenskommelsen. Jag trodde inte att regeringen, speciellt inte med Miljöpartiet, skulle ha handlingskraft nog att avskaffa effektskatten. Att de nu gör det är, överenskommelsens tillkortakommanden och sena tillblivelse oaktade, mycket bra och motiverar en eloge till dem – och förstås även till Centern. Och M och Kd.
Fortsatta elcertifikat till förnybart skulle jag behöva läsa lite mer om innan jag fäller någon dom. Systemet har varit dysfunktionellt ett tag och jag vet inte om man åtgärdat detta. Det är i sig bra med förnybar energi, men elcertifikaten är inte nödvändigtvis en bra lösning. Får se om jag återkommer om detta.
En sak jag inte sett något om i överenskommelsen är en strategi för att Sverige på lång sikt ska ha tillförlitlig tillgång till energi. Om kärnkraften tillåts tyna bort har vi två troliga utfall. Antingen kommer vi ha farligt opålitlig elförsörjning, eller så kommer den till stor del ersättas (på global nettonivå) av fossil el. Båda utfallen är urkassa. Och att tro att energibolagen självmant kommer lösa detta är… mycket optimistiskt.
Så, för att sammanfatta: efter vad jag läst hittills är energiöverenskommelsen betydligt bättre än jag vågat hoppas. Den bidrar till att lösa några kortsiktiga problem, men den löser inte det långa perspektivet. Och det är ju lite synd, när den nu föresätter sig att hantera det långa perspektivet.
Förvånansvärt vettig 
lördag 11 juni, 2016 kl. 09:19
Först och främst: grattis! Alltid kul när man inte bara får rätt, utan dessutom har rätt före alla andra.
En sak funderar jag på gällande det här. Det är hur de får siffrorna att gå ihop.
Sänkningen av fastighetsskatten för vattenkraft kommer leda till att intäkterna där sjunker från 5,5 till 1 miljard kronor per år. 4,5 miljarder är också ungefär vad effektskatten drar in. Så dessa 9 miljarder ska finansieras med en höjning av energiskatten. Men elintensiv industri ska undantas från denna höjning. Så det är bara de drygt 100 TWh som årligen *inte* konsumeras i den industrin som ska beskattas. Så då får vi 9 mdr kr delat med 100 TWh vilket blir 9 öre per kWh. Även om vi räknar med en moms på 25% så blir det fortfarande en höjning av energiskatten med drygt 7 öre / kWh (före moms). Uppgiften 4 öre per kWh är istället vad som förekommer i media. Hur går det ihop?
Jag vet att du inte har svaret på detta. Men jag önskar att jag kunde förvänta mig att politikerna i en bilaga någonstans motiverade sådana här utspel med åtminstone så utförliga beräkningar som jag var tvungen att redovisa redan i mellanstadiets matematik.
GillaGilla
lördag 11 juni, 2016 kl. 15:04
Tack!
Nej det är riktigt, jag har faktiskt fortfarande inte ens hunnit läsa överenskommelsen. Men det skulle kunna vara så här, obs spekulation:
De tror att fyra öre är vad de kan höja med utan större skadliga effekter. Då gör de det, även om det inte täcker upp hela bortfallet från effekt- och fastighetsskatten. Det reella alternativet var ju, verkade det som, att fortsätta med effektskatten följt av förtida nedläggning av kärnkraften, med enorma förluster både sett till skatteintäkter och samhällsekonomi.
GillaGilla