För ett par år sedan hade något som nästan var en blogg. Det var en synnerligen aktivt uppdaterad del av min hemsida, där jag skrev om politiska spörsmål när något eldade upp mig lite extra. Lågan falnade emellertid och jag lade ned det. Nu har jag åter börjat känna en viss drift att skriva lite galla då och då. Det var dock ganska bökigt att hålla på med min primitiva hemsida, så jag tänkte, varför inte prova på ett bloggverktyg, även om det bara är sååå 2005.
Jag tänkte inte bara skriva politik, utan också göra som alla andra fjantiga personliga bloggar: Skriva om vad som faller mig in. Om jag ser något roligt på bussen. Om något roligt någon sade på jobbet. Om vådan av att koka mjölk. Med ett sådant upplägg kan man knappast förvänta sig någon större läsekrets, men det är heller inte poängen. Det räcker ganska bra med illusionen att jag utgjutit mig inför en större publik än bara diskbänken.
Hur mycket det verkligen blir skrivet, tja – det får vi se.
Förvånansvärt vettig 