Det hände sig att det blev dags för Ekots lördagsintervju (länken gäller nog max en månad), och jag hade radion på. Marita Ulvskog, partisekreterare för s, skulle intervjuas. Ulvskog har gjort det till sitt signum att komma med helt barocka uttalanden, varav det mest famösa torde vara socialdemokraternas valförlust 1976 som hon liknade vid en statskupp. Hon har inte legat av sig på senare år, så jag bänkade mig och hoppades på mer godis.
Tyvärr väntade jag förgäves, men några anmärkningsvärda saker sades ändå.
Till att börja med pratades det om samarbetet med vänsterblockets andra två partier. Samarbetet med mp prisades av Ulvskog. Man var förstås inte överens om allt, men upplevde att man påverkade varandra. Ett område där Ulvskog tyckte att s påverkat mp var arbetsrätten. Det må så vara, men åt vilket håll kan man fråga sig – mp har ju gjort upp med de borgerliga i sådana frågor för inte så länge sedan…
Det var också värt att notera att hon pratade tämligen oförblommerat om att bilda regering med samarbetspartierna. Det kommer inte som en överraskning, men är ändå en fråga som s velat hålla på replängds avstånd tidigare.
Hon var positiv till friåret men ville inte lova att det skulle återinföras. Hon exemplifierade med att den använts mycket av undersköterskor (oftast kvinnor) som efter 30 års arbete med tunga lyft kunde ha friåret som respit för att undvika sjukskrivning eller förtidspension.
Men, kan man fråga sig, hur kan det komma sig att denna grupp har ett så utsatt och tungt arbete att de behöver vila upp sig ett helt år? Svaret är förstås att de har varit instängda i offentlig verksamhet. Med bara en tillåten arbetsgivare kan man behandla personalen lite hur som helst, för de kan ändå inte rösta med fötterna. I den privata, mansdominerade industrin så har det mesta av de här tunga lyften försvunnit för länge sedan. En rimlig förklaring är att det funnits konkurrens mellan arbetsgivare, och att de då varit tvungna att erbjuda goda arbetsförhållanden. Landstinget kan däremot tryggt segla på som en av landets absolut sämsta arbetsgivare utan att oroa sig för vad personalen ska tycka. Ja, förutom att den blir sjukskriven i förskräckande hög grad förstås.
Det här är en av de främsta anledningarna till att vi behöver öppna för privata aktörer inom vården.
Slutligen ville hon inte uttala sig om vem hon hejade på i den pågående sjuksköterskestrejken, men tyckte att kvinnor i vården är för lågt avlönade. Jaha, säger jag, gissa varför? Svar i förra stycket.
Förvånansvärt vettig 