Förvånansvärt vettig

Redan från början var det tänkt att det här inte bara skulle vara politik, utan vad som helst som jag fick för mig att skriva om. Det börjar bli dags att visa det. För att inte tala om att det börjar bli dags att posta över huvud taget, men det låtsas jag är en annan fråga.

Det är i initierade kretsar känt att Sjösala Vals blir ohemult rolig genom att byta ut vissa verb mot bättre verb. Det gäller dock inte, vilket många tror, alla verb. Då blir det för mycket och utan ordning. Så här ska det vara:

Rönnerdahl han ollar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han ollar över Sjösala äng.
– Hör min vackra visa, kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik,
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Rönnerdahl är gammal, men han ollar ändå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han olla – han får olla för två.
Hur han klarar skivan, kan ingen förstå
– ingen, utom tärnan i viken – Hon som dök
– och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

This entry was posted on fredag 15 augusti, 2008 at 19:35 and is filed under Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.