Jag tycker att det är kul med val i USA. Det är ganska viktigt, men påverkar förmodligen inte mig personligen så mycket att det blir på liv och död. Det är en annan politisk kultur än den svenska, men inte så annorlunda att det blir helt obegripligt. Äh, det är kul helt enkelt.
Till skillnad från de flesta svenskar så hejar jag på McCain. Eller hejar och hejar. Vi säger så här: Jag tror att det vore bäst om McCain vann. Här tänkte jag utan att gräva ned mig extremt i detaljerna förklara varför.
Brasklapp om nomenklatur: Jag kan inte göra anspråk på att vara groteskt insatt i amerikansk politik. Mycket blir lite på en höft sådär. När jag säger att McCain anser det-och-det så betyder det att jag bibringats den uppfattningen, inte att jag omedelbart kan komma med vattentät referens.
Jag hoppas kunna hoppa över att motivera varför man ens kan överväga att stödja en republikan framför en demokrat. Det är mest sorgligt att det tycks så cementerat att demokraterna är Goda medan republikanerna är Onda. Och att även demokraterna ligger långt till höger om höger i svensk politik, när de på flera sätt är närmare vänsterpartiet än något annat parti.
Nog om detta.
En av de allra viktigaste frågorna för mig är frihandeln. Jag anser det vara så nära faktum man kan komma i de här områdena att fri handel är det främsta eller näst främsta sättet (jämte rule of law) att få fattiga länder rika, och för alla del rika länder rikare. Att den gigantiska ekonomin USA anammar frihandel är otroligt viktigt, inte bara för USA, inte bara för Europa, utan framför allt för alla de fattiga länder som sparat hundratals miljarder på befintlig frihandel och skulle kunna tjäna än mer med än mer frihandel. Vill man vara drastisk så kan man säga att det här är en fråga på liv och död.
McCain har här varit mycket tydlig. Han har sagt att med honom som president så kommer vi att få se frihandel i en omfattning aldrig tidigare skådad. Han har dessutom stått framför besvikna fabriksarbetare i rostbältet och sagt att, tyvärr grabbar, de här jobben kommer inte tillbaka. Det kan inte kallas att predika för kören.
Obama har tyvärr också varit tydlig. Frihandel är farlig och hotar amerikanska jobb. Frihandelsavtalen ska helst sägas upp. Företag som lägger jobb utomlands ska straffbeskattas. Både tonläge och sakinnehåll är utpräglat protektionistiskt.
Om man tror att kandidaternas senare handlande har något alls att göra med vad de säger nu så är McCain alltså solklart att föredra på detta utomordentligt viktiga område.
Den andra frågan som jag håller för viktigare än de andra är Irak. Man kan tycka vad man vill om att invasionen ägde rum, men nu gjorde den det och det är imperativt att landet kan få komma på fötter igen (och ifall någon undrar så var det inte 2003 som landet slutade att vara på fötter, snarare typ 1979).
McCain förespråkade tidigt det som alla militärer på marken sade: Det behövdes mer trupp för att få ordning på landet. Sent omsider samtyckte Bush och skickade in the surge tillsammans med Petraeus. I dag är Irak inget Bullerbyn (som jag för övrigt aldrig läst), men det är otroligt mycket bättre än för två år sedan. Våldet har sjunkit till nivåer signifikant under de på Saddam Husseins tid (räknat i döda irakier) och det räknas av Jane’s inte som ett av världens 10% farligaste länder. Ingen kan med någon hederlighet påstå att truppförstärkningen inte lyckats. Vartefter irakiska trupper tar över territorier har nu ett långsamt tillbakadragande av amerikanska trupper påbörjats. Allt kan fortfarande gå åt skogen, men för tillfället finns fog för viss optimism. Jag anser att det vore vansinne att ta hem trupperna snabbare än vad situationen klarar av. Det är också vad McCain anser.
Obama å sin sida pratade länge om att så gott som omedelbart ta hem trupperna, utan hänsyn till situationen i Irak. Det i sig tycker jag skulle diskvalificera honom. Nu har han backat, och börjat slänga in brasklappar om att sådan hänsyn ska tas. Gott så. Men varför kommer han till den insikten först nu? Jag litar helt enkelt inte på honom.
Detta är mina huvudskäl.
Jag vill också passa på att beröra det här med enighet. Obama har framställt sig som den som ska ena USA och göra slut på bittra partistrider. Hittills har han dock knappast burit syn för sägen. Han har röstat ~mest vänster av alla i senaten. Han har aldrig tagit initiativ till någon blocköverskridande uppgörelse. McCain å sin sida har flera gånger gjort upp med demokraterna och har hittills varit en av de minst dogmatiska republikanerna. Han har klart mer tendens än Obama att arbeta över partigränser.
Det finns absolut problem med McCain. Till exempel är han och hans kampanj skeptiska till abort (dock ej stamcellsforskning) och det finns element (Sarah Palin) som tycks kreationistiskt anfrätta. Det är pinsamt, men jag bedömer att den praktiska betydelsen är liten. Både aborträtten (som för övrigt är otroligt långtgående; en typisk svensk skulle klassas som abortmotståndare i USA) och biologiundervisningen är underställda domstolar och inte presidenten. Påverkansmöjligheten är begränsad. Vidare vill McCain inte förbjuda abort, utan hänskjuta det till respektive delstat. Jag kan inte säga att jag skulle ha något emot det, om man ser USA inte som Sverige utan mer som EU. Jag skulle inte vilja att Sveriges abortlagstiftning styrdes från Bryssel, där det är fullt av onda papister und andere schweinhunden.
Sedan tillstår jag att jag litar mer på McCain än Obama. McCain är känd för att vara svårmutad av särintressen och att gå sin egen väg. Han tycks ha stor integritet. Obama är mer känd för att i varje given situation vilja vara till lags. Han är mycket vag om vad han egentligen vill göra sakpolitiskt – ett löfte om att detta är den stund då världshaven slutade stiga lugnar mig inte. (Vad skulle man inte sagt om det varit en republikan som hasplat ur sig något sådant?) Nu när han slutligen på konventet kom med något som liknade konkretiseringar så var det stora utgiftsökningar och inga konkreta finansieringar av dem. Hm.
Jag kan förstås inte vara säker på att McCain blir bättre än Obama. Men hittills tyder det mesta på det. Det svider att inte kunna stödja den svarte kandidaten, men bibehållen fattigdom och elände är inte okej ens när det levereras av en svart president. Men det är klart, man kanske fortfarande kan stödja en kvinna.
Förvånansvärt vettig 