Förvånansvärt vettig

Det har snackats en del om individualiserad föräldraförsäkring igen. Jag känner att jag vill rycka ut till dess försvar, men jag hinner inte skriva något långt just nu. Därför kopierar jag en text jag skrev på ämnet för på dagen fyra år sedan:

Min ståndpunkt är mycket enkel:
Individualisera föräldraförsäkringen. Det skulle i ett slag lösa kolossalt mycket jämställdhetsmässigt.
Protesterna i dag går mycket (inte bara) ut på att man inte skulle ha råd att dela lika eftersom männen tjänar mer. Och så är det ju, män tjänar ofta mer än kvinnor även på liknande jobb. Kvinnor har också ofta svårt att bli anställda om de misstänks vara på väg att skaffa barn. Och varför är det så? Jo, för att det förutsätts att det är kvinnan som stannar hemma med barnen. Då blir man mindre benägen att anställa dem, mindre benägen att befordra, och de hamnar efter i löner. Det är inte roligt, men det är från arbetsgivarnas perspektiv fullständigt rationellt. Det krävs ingen ondska eller medeltida syn på kvinnan för att denna diskriminering ska fortgå, det krävs bara att företag tänker ekonomiskt rationellt. Men med en individuell föräldraförsäkring försvinner denna ekonomiska rationalitet. Då måste man inte bara misstänka alla 28-åriga kvinnor för att i smyg vilja skaffa barn och vara borta från jobbet långa tider. Man måste också misstänka alla 28-åriga män, och misstankarna fördelas lika över könen. Detta är verkligen en gordisk knut. Hugg av den, och så har vi tagit bort en gigantisk stoppkloss för jämställdheten! Och ändå vill folk inte hugga.

Till exempel skrivs det på debatt i Aftonbladet av en upprörd mamma (för säkerhets skull på bild med sina söta ungar, så att vi ska förstå att hon är god) att förslaget är galet. För hur ska man ha råd om han tjänar 40000 och hon 13000? För man har ju lån på bilen och vänjer sig vid att leva efter sin lön.
Få se nu. Hur är resonemanget här? Innan man har barn vänjer man sig alltså vid en viss levnadsstandard. Sedan när barnet kommer är prio ett att utan eftergifter upprätthålla denna standard. Alla tillfälliga besparingar är otänkbara. Barn får inte kosta något. Mamman skriker också i versaler över förslaget att om man absolut inte kan dra in på några utgifter så kanske man kan låna lite? Räknar man på det blir det inte mer än ungefär två månadsinkomster. ”HALLÅ! Ska man behöva ta banklån för att vara hemma?” Nähänä. Låna till bilen gick visst bra, men inte till barnen. Men det är klart, om man är nöjd med att män tjänar mer än kvinnor, kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och tycker turbo i bilen är viktigare än barn, då är det faktiskt logiskt att vilja behålla status quo. Det erkänner jag.

Nu passar jag på att komplettera med att man naturligtvis inte ska förbjuda någon att stanna hemma med barnet. Det finns bara ingen anledning att tvinga andra skattebetalare att betala för ett system som cementerar könsdiskriminering. Om man vill diskriminera sig själv så ska man givetvis få göra det. Men gör det för dina egna pengar.

Vanligtvis klartänkta liberala ideologer blir här som tokiga. Plötsligt är inte individen samhällets minsta enhet, utan familjen. Plötsligt är negativa rättigheter (inte bli hindrad från att stanna hemma) lika med positiva rättigheter (tvinga andra att betala mig för att stanna hemma).

När reformen slutligen är genomförd, och det har gått något decennium, så kommer nuvarande ordning att ses som lika barock som sambeskattningen av gifta – som försvarades med exakt samma argument som dagens föräldraförsäkring.
Ta chansen att inte vara en åsna i efterhand. Förespråka individualiserad föräldraförsäkring redan i dag! Och hitta gärna på ett klatschigare namn.

This entry was posted on onsdag 3 september, 2008 at 17:25 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.