Jag må inte vara betrodd med att rösta i amerikanska valet, men det hindrar mig inte från att älta det. Och ältning är nog vad det är, för den här posten verkar bli i stort sett likadan som den förra.
För bara månader sedan var valet lätt. På ena sidan en Obama som pratade mycket om att ena och arbeta över gränser, men som i verkligheten aldrig lyft ett finger för att göra det. Som aldrig gått emot partilinjen i en enda fråga av vikt. En man vars skrala politiska bakgrund kompletterades av ett politiskt program som inte tycktes existera, annat än av innehållslösa floskler. Som hasplar ur sig saker som att detta är ögonblicket då oceanerna slutade stiga. Som ville dra hem trupperna från Irak omedelbart, med så gott som garanterad katastrof. Och som talade om frihandel i uteslutande negativa ordalag, hade en exklusivt protektionistisk politik bakom sig och som faktiskt lät ganska mycket som Byggettan när det begav sig i Vaxholm.
På andra sidan en McCain med lång historia av att gå emot sitt parti och arbeta blocköverskridande. Som var beredd att ta ansvar för Irak och som var övertygad frihandlare. Som inte varit anfrätt av många av de dumheter som finns på sina håll inom Republikanerna; som varit emot Guantánamo och den religiösa högern och för stamcellsforskning, och som varit för en generös invandringspolitik.
Det var då.
Sedan dess har Obama bedrivit en imponerande kampanj som kunnat dämpa en del farhågor om hur någon med så lite erfarenhet ska kunna föra sig som president. Han har nyktrat till i fråga om Irak, och är nu mer inne på att ta trupper i mån av praktiskt genomförbarhet och förstärka i Afghanistan – där de nog börjar behövas mer än i Irak. Samtidigt har McCain varit en besvikelse. I stället för att spela på sin dokumenterade förmåga till samarbete så har han flörtat med de tråkigare delarna av sitt parti. Han har ägnat sig åt en del smutskastning på ett onödigt sätt. Hans första reaktion på finanskrisen var att börja yra om girighet. Han har helt enkelt inte verkat helt stabil. Personligen misstänker jag dåliga rådgivare, men ”varför” är inte så viktigt som ”att”. Vidare är det sunt att byta ”regering” ibland.
Så det är överraskande ett solklart fall för Obama, då? Det vore onekligen lite kul med en svart president, det ska jag inte förneka.
Nja, det är ju det här med handeln. Där verkar inget ha hänt, och jag tycker inte att fattigdomsskapande är okej ens om det levereras av en svart man.
Jag vet sannerligen inte vad jag skulle rösta om jag fick. Tidigare i kampanjen så sade jag att hur det än gick så kunde jag bli glad på något sätt över resultatet. Nu kan det vara så att hur det än går så blir jag besviken.
Förvånansvärt vettig 