Något borde jag väl skriva när nu USA-valet är klart.
Jag är inte så missnöjd faktiskt. Det var synd att McCain klantade bort sig, men det var just vad han gjorde. Hade han varit lika bra som i sitt förlorartal i kampanjen så hade det kanske gått vägen, och då hade han varit värd det – mer än Obama.
Men det var igår. Nu gäller det morgondagen. Och Obama har, som jag påpekat tidigare, korrigerat några av sina mest horribla ståndpunkter. Han har tydligen också omgett sig med skickliga ekonomer. De bör kunna tala om för honom att det inte är bra med protektionism. Förhoppningsvis är han klok nog att lyssna på dem. Vi kanske inte ska förvänta oss så mycket mer frihandel, men kan hoppas på att undvika protektionistiskt handelskrig. Och om han väljer skickliga rådgivare och också lyssnar på dem så bådar det överlag gott för resten av presidentskapet.
Sedan är det förstås lite roligt att han vann. Jag ogillar att göra hudfärg till en faktor i mitt beslut, för vad är det annat än en ny rasism? Men just för att så många blir så glada så är det inte betydelselöst.
Slutligen är det, på ett rent egoistiskt sätt, lite skönt. Med McCain som president så hade alla svenskar som inte vet något om honom fortsatt med samma neggoattityd, och jag hade på något bisarrt sätt känt mig ansvarig för allt. Nu är det mer spännande, mer öppet. På gott och ont. Men ändå.
Förvånansvärt vettig 