Jag fick en pamflett från Vänsterpartiet i brevlådan. De är i vanlig ordning emot allting. En del punkter maskerar de till att de är för något, men läser man texten så visar det sig förstås att de egentligen är emot någon förändring.
En av sakerna de är emot är en galleria vid Odenplan. Bland annat vill de inte ha så stora ingrepp i Odenplans växtlighet (Say what?). Nå, jag ska inte fiska hela argumentationen. Höjdpunkten är den här:
”Vi vet också att det kapitalistiska samhället inte leder till en positiv samhällsutveckling.”
Jaså, det vet de! Sug på den ni, alla som skulle vilja leva till längre än 35 års ålder! De socialistiska alternativen har ju ärligt talat också gått sådär när de har fått chansen.
Det leder mig in på en sak som jag ser fram emot. Den 15 november är det Socialistiskt Forum i Stockholm. Jag funderar allvarligt på att gå. Jag tänker inte ställa till med någon scen, utan bara sitta långt bak och mysa till vad jag gissar är lite som en blandning av en cirkus och en trafikolycka.
Men jag vill inte gå på de allra mest wacko föredragen. Varför lyssna till Andreas Malm hylla nazister? Jag är mer intresserad av det som har åtminstone en teoretisk möjlighet att kunna vara vettigt. I någon mening.
Programmet finns här. Två föredrag som just nu intresserar mig lite extra är
”Med karta och kompass mot socialism – strategier för den samtida Vänstern”
och
”Fondsocialismens renässans?”
Tja. Vi får se om jag orkar upp på morgonen.
Förvånansvärt vettig 
