Nu börjar det bli fånigt länge sedan jag sade att jag skulle komma med några egna reflektioner om Socialistiskt Forum. Men nu är det jullov, så några rader ska jag väl få ihop.
Det mest påtagliga var hur dåligt självförtroende socialisterna verkar ha. Och med viss rätta, får man väl säga. De hade egentligen inga idéer bortom att allt borde vara statligt, och de var smärtsamt medvetna om det. Så gott som allt var reaktivt. De är bra på att vara emot saker, men att vara för något konkret är det sämre ställt med.
De var avundsjuka på högerns långsiktiga strategier och visioner. Min tanke är snarare: Om det här är vad socialismen har att komma med, hur dålig är då ”högern” som inte har krossat dem för länge sedan? De har ingenting att komma med, bara förstatliganden, byråkratvälde och lite våldsromantik. Liberalismen har egenbestämmande, förmår att se skillnad mellan demokrati och diktatur, och ett fantastiskt väldokumenterat track record när det gäller att lyfta folk ur fattigdom. Medan socialiserna har kört fast i Marx intressanta men felaktiga analys av 1800-talet så räddar liberalerna världen. Så varför är socialismen då inte besegrad?
Ett svar är att den är det. Det är bara ytterkanterna med svag verklighetsförankring som vägrar att inse det, och det är just ytterkanterna som dyker upp på sådana här kalas. Socialdemokraterna fick över lag bära ett nyliberalt hundhuvud – och de har ju rätt, socialisterna. Även om sossarna på många områden fortfarande sitter fast i kollektivistisk dogmatism så har de på många andra områden blivit goda kapitalistlakejer. Det senare är förstås skälet till att de alls är relevanta i dag, samtidigt som det gör leninisterna som galna.
I övrigt så har jag inte upphört att tycka att det är intressant att Vänsterpartiet så ogenerat upplåter sina resurser till stenkastarvänstern.
Äh, det får räcka så. Jag fyller på om jag kommer på något mer.
Förvånansvärt vettig 