Förvånansvärt vettig

Vissa personer tycks ha otur när de tänker. Jag undrar hur stolta de är på Expressen nu över sin rekrytering av Lotta Gröning. På bara ett par dagar nu har jag tre gånger sett henne haverera sig fram genom världen på ett sätt som är rätt sällsynt att man ser. Jag menar, att det finns folk som man inte håller med, det är en sak; riktiga haverier är en annan.

Ett: Det är tydligen hon som till stor del ligger bakom Expressens nya vända med Fattiga barn. Alltså barn i Sverige som inte får åka på utlandssemester och inte får alla de märkeskläder de vill ha. Say what? Jag är uppvuxen i ett utpräglat medelklassområde, ett hav av rad- och kedjehus. Själv fick jag åka mycket utomlands, för min pappa jobbade på SAS, men omkring mig så var det legio att aldrig ha åkt på utlandssemester. Märkeskläder var inget som man förväntades ha. Det kan förstås hända att jag var ett ovanligt introvert barn som inte märkte att jag blev mobbad för mina omärkta kläder, eller att alla andra led svåra kval av att inte få åka till Mallis. Men att kalla detta ”Fattiga barn”… reality check, please! Det här är inte en artikelserie. Det är ett haveri.
När Expressen körde samma grej för några år sedan så fick de rättmätigt på nöten av resten av Sverige, men det här med att lära sig av sina misstag, det är svårt.

Två: Godmorgon Världen i förmiddags, panelen. Först om Gotlands landshövding som tyckt att lagen ska fungera annorlunda för företagsledare än för icke företagsledare. Gröning tyckte inte att det var så mycket att bråka om, för vilken landshövding har inte gjort så? Dessutom hade vi minsann inte hela bilden.
Eh.
Om det nu skulle vara så att alla landshövdingar gör trasmattor av det mest grundläggande i rättssamhället så är vårt problem inte att det i ett fall kommer fram. Sådant här ska bara bort. Likhet inför lagen, någon? Det är inte okej att rucka på det för att det möjligen skulle vara näringspolitiskt nyttigt. Och vadå, har inte hela bilden? Om man tillåter sig att fantisera fritt, finns det någon tänkbar ytterligare information som skulle kunna förändra bilden på ett väsentligt sätt?
Det finns ett ord för landshövdingens agerande, och det är korruption. Och det finns ett ord för Grönings tänkande, och det är haveri.

Tre: Sveriges insats i Afghanistan. Gröning tyckte inte alls att vi hade där att göra. Hennes argument var väsentligen tre:
a) Vi står under Nato-befäl.
b) Det kostar pengar.
c) Man kan inte bomba fram demokrati, vi borde bygga skolor i stället.
Okej. Till att börja med så utgick Sveriges absoluta neutralitet även på papperet 1992. Det är inte brott mot någon officiell svensk doktrin och absolut princip med militär närvaro i Afghanistan, utan det blir en avvägning mellan olika intressen. Och i det här fallet så är det viktigare för Gröning att slippa ha med Nato att göra än att lyfta ett finger för Afghanistan. Speciellt som det kostar pengar. För några år sedan så förde Socialdemokratin oväsen om något de kallade ”internationell solidaritet”, men det är oklart vad som egentligen menades med det, om det nu är något som Gröning står bakom. Men det är kanske viktigare att alla svenskar kan ha märkesjeans i skolan än att barn i Afghanistan alls ska ha någon skola.

För det är ju så det är. Utan militär närvaro så blir det inga skolor. Inte med ett ord nämner hon talibarnerna. De finns inte i hennes värld. Ni vet, de där mysiga grabbarna (tjejer göre sig icke besvär) som bränner skolor, dödar hjälparbetare och hotar att döda flickor som visar sig i närheten av en skola. I dag går två miljoner afghanska flickor i skolan. Det är för få, men det är två miljoner fler än vad det skulle vara utan militär närvaro. Det är sant att det inte har gått så bra som man skulle kunna hoppas, men att säga att det skulle vara omöjligt att göra något åt, det är bara sååå Irak 2006.

Man kan förstås anse att vi inte ska lägga pengar och svenska liv på att försöka förbättra läget i Afghanistan. Att man föredrar att åka hem så att talibanerna ska få ta över. Men då får man också säga det. Att i stället låtsas som att talibanerna inte finns och att allt skulle bli bra om all utländsk militär lämnade Afghanistan, det är – ja ni har ju redan gissat det – ett intellektuellt haveri.

This entry was posted on söndag 2 augusti, 2009 at 20:17 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.