Förvånansvärt vettig

För ett par dagar sedan skrev Sören Wibe på SvD Brännpunkt: ”Etanol större miljöbov än bensin”. Jag har intresserat mig för ämnet förut, och fortsätter att göra så, även om jag inte har läst rapporten som Wibes text grundar sig på. I vanlig ordning hävdar jag att saken inte verkar vara riktigt så enkel som Wibes rubrik ger sken av.

De rena miljöaspekterna är en sak, och det är också främst dem som Wibe skriver om. De går dels ut på att exempelvis etanol från amerikansk majs inte är någon bra idé, men det visste vi redan. Huvuddelen av den etanol som används i Sverige i dag kommer dock från brasilianska sockerrör, och där ser koldioxidkalkylen betydligt bättre ut.
En annan miljöaspekt är att användning av jordbruksmark för etanolframställning leder till att ny jordbruksmark tas i anspråk på annat håll, vilket i sin tur leder till ökade koldioxidutsläpp. Det argumentet har sina poänger, men frågan är om det gäller annat än på kort sikt. På lite längre sikt, då avkastningen från jordbruket ändå måste öka markant, kan man fråga sig om vi inte ändå kommer att använda det mesta av den mark som lämpar sig för jordbruk. Den mark som lämpar sig för sockerrör är heller inte alltid så lämplig för andra grödor, har jag bestämt för mig.

Det sagt så är det ingen som har påstått att etanol är den ultimata frälsningen, utan mer ett steg på vägen. Man ska dock inte vara låst vid att tro att all framställning kommer att se ut som den gör i dag. Det har jobbats en hel del på lovande metoder för att framställa etanol mer energieffektivt och av andra saker än odlade grödor, och om de går att kommersialisera så påverkar det förstås kalkylen.

Det finns också andra avvägningar än en ren koldioxidkalkyl. En är att det finns ett värde i att signalera för privata och statliga beslutsfattare att folk är beredda att ta till sig nya bränslen och inte vägrar allt utom bensin och diesel. På så sätt är det en opinionshandling att tanka etanol. Det är också, på ett annat sätt, en politisk handling helt utan miljöaspekt. Som jag har skrivit tidigare så stödjer jag hellre brasilianska sockerbönder än oljediktaturerna i Iran och Saudiarabien, för vilka oljan förmodligen underlättar att hålla folket i förtryck – även om det förvisso finns gott om exempel på att det går utmärkt att förtrycka en befolkning också utan olja. Denna aspekt är inte trivial att vikta mot miljöaspekten.

Det är alltså en komplex fråga. Jag kan möjligen misstänkas för att vara part i målet, eftersom jag har en etanolbil som jag också tankar med etanol. Den går dock att köra minst lika bra på bensin, och den orolige läsaren kan lugna sig med att den dag jag blir övertygad om att det på det hela taget är bättre att tanka bensin så kommer jag att göra det.

Uppdatering:
Gröna bilister skriver i dag ett svar:
”Etanol är mycket bättre för miljön än bensin”
Det är inte riktigt så slagkraftigt som man som etanoltankare hade kunnat önska, men det instämmer i grova drag med mitt resonemang ovan, och det förtjänar att nämnas eftersom det är ett direkt svar i en tyngre kanal än den här. Ungefär så.

This entry was posted on torsdag 21 januari, 2010 at 12:50 and is filed under Övrigt samhälle, Hur att bruka jorden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.