Armchair general

Jag borde väl inte ha blivit förvånad, men jag blev ändå lite tagen på sängen av kommentarsfloden till förra inlägget. Givet ämnet så förvånar tyvärr inte tonen i vissa av kommentarerna. Att kalla Israel för naziststat är givetvis idiotiskt, men jag låter det stå eftersom det renderar en Godwin-seger.

Hur som helst kastar jag om mina redan lösa bloggplaner lite och nedtecknar, for the record, på ett ungefär vad jag tycker att Israel borde göra. Jag skrev om det för drygt ett år sedan, och kan gott reprisera det:

När Israel evakuerade Gaza 2005 så var det väsentligen tänkt som första steget i ett ensidigt uppfyllande av (ungefärligen) Osloavtalet från 2000. Även om olyckskorparna fick rätt, och Hamas snarast såg det som uppmuntran, så tycker jag att man skulle fortsätta på den vägen. Gör samma sak med Västbanken. Utrym bosättningarna där och lämna över kontrollen till palestinierna. Det där jättestaketet har varit extremt effektivt på att stoppa självmordsbombningar, och jag begär inte att det ska avskaffas. Däremot ska det flyttas så att det inte ligger på västbanksk mark. Man kan inte heller begära att Israel ska upphöra med sina gränskontroller på ett bra tag än, men det borde vara en signifikant lättnad att inte längre ha sådana inne på Västbanken. Vad gäller kontroll av luftrum så tycker jag att det borde överlämnas tills behovet av motsatsen bevisats (tex med fler raketattacker). Hamnkontrollen är rimlig så länge Gaza styrs av en part med aktiv ambition att förinta Israel och som beväpnas från utlandet. ”Hamnkontroll” betyder förstås inte totalstopp, utan att man kontrollerar fartyg så att de inte är fulla av iranska raketer.
Golanhöjderna har jag ännu inte bildat mig en uppfattning om.

Den övergripande tanken är att så långt som möjligt ge Palestina en ny ordentlig chans att utvecklas i seriös riktning. Dock utan att vara direkt korkad å den egna befolkningens säkerhets vägnar.

Detta skrevs med Gazakriget i färskt minne, men sedan dess har inte mycket hänt. Min grundprincip är att Israel borde fortsätta med ett ensidigt uppfyllande av Osloavtalet. Det skulle vara en signal om vilja till fred som knappt ens RKU skulle kunna missa, och det skulle entydigt putta över bollen till den palestinska sidan – som det är nu är det liksom båda och ingen som har bollen.

Vidare tycker jag att man borde upphöra med landblockaden mot Gaza. Dels är den, som återgetts bland annat i Economist, inte speciellt effektiv (Gaza får ändå vad det vill ha från Egypten via tunnlar, vilket dessutom göder Hamas som beskattar denna handel), dels har det mig veterligen inte skjutits speciellt mycket från Gaza mot Israel på sistone. Jag ser helt enkelt inte att blockaden tjänar något konkret syfte längre.
Skulle raketbeskjutningen återupptas är man förstås i sin fulla rätt till nya krigsoperationer, precis som man i princip var sist det begav sig.

Sedan kan man fråga sig varför jag och alla andra snackar så mycket om vad Israel ska göra. Lika viktigt är vad Palestina, sådant det nu är, ska göra. Svaret är mycket enkelt: Erkänn Israels rätt att existera. Sluta med raketbeskjutning och terrordåd. Medverka för uppfyllande av Osloavtalet.

Från sin bekväma länstol kan man verkligen tycka: Ska det vara så sabla svårt?

Annonser

Ett svar to “Armchair general”

  1. Pennan vs svärdet « Ape reft of his tail Says:

    […] Jag ska inte säga att jag förutsagt precis hur det skulle gå, men mitt nuvarande resonemang utvecklade jag nyligen. Det går i korthet ut på att blockaden är ineffektiv och kontraproduktiv i sin nuvarande form […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s