Förvånansvärt vettig

Jag har insett att det bara är tre månader till valet, så om jag ska hinna avverka någon betydande mängd områden enligt planen med kategorin ”Val 2010” så är det bäst att jag sätter fart.

Så varför inte gripa sig an den klassiska trion vård-skola-omsorg i en enda tugga? Jag kommer förstås inte att kunna skriva uttömmande om varje område, men det kan ju vara skönt för eventuella läsare.
Det här är alltså den trio som framför allt S av gammal vana brukar dra fram för att vinna val. Den här gången har de dock inte speciellt mycket på fötterna för det.

Vård
Egentligen skulle det räcka med det här:
Den senaste S-regeringen lade tiotals miljarder på att försöka korta köerna i den offentliga vården. Det hjälpte inte.
Nuvarande regering har fått ned köerna med två tredjedelar, till en kostnad av en miljard per år.
Hur gick det till?
Det har jag och The Economist skrivit om förut. S-regeringen kastade pengar på köerna. Vilket incitament gav det? Köerna blev en resurs. Man kunde visa upp en kö, och så fick man mer pengar. Kömiljarden är tvärtom. Där ges pengar till den som kan korta sina köer. Och kolla, ekonomiska incitament fungerade på offentliganställda också! Who could’ve guessed?
Vi har också vårdvalet, exemplifierat av Vårdval Stockholm. Det är inte längre din lokala politikerkader som bestämmer åt dig var det passar dig bäst att vara sjuk, utan du betros med det ansvaret själv. Resultatet? Gott. Vårdvalet har, trots inkörningsproblem, ökat tillgängligheten. Det är långtifrån oviktigt i ett land där vården är god när man får den, men tillgängligheten är bland kontinentens sämre.

Ta vidare en hyggligt fri etableringsrätt, som gör att varken patienter eller sjukvårdspersonal är bundna till landstinget – återkommande utsett till en av de sämre arbetsgivarna man kan ha.

Vad bjuder då oppositionen?
V vill förstås att allt ska vara som i Sovjet i offentlig regi, folket ska vara glada över att politikerna väljer åt dem och sjukvårdspersonalen likaså.
MP kan nog tänka sig lite mer valfrihet, till exempel att man ska få välja att lägga skattepengar på hokus pokus. MP arbetar aktivt för att jämställa rent strunt med skolmedicin. Um, förresten. Stryk det där med valfriheten. Jag läste just på den sista länken.
Och S då? Ja S tycker förstås att den borgerliga regeringen är dum, och vill att allt ska vara precis som i augusti 2006, utom en del, som faktiskt var bra, fast ändå inte, eftersom det var borgarna som kom på det. Så efter att ha varit stenhårt emot vårdvalet är man nu för, fast politikerna ska få bestämma var det ska få finnas konkurrenter till landstingsvården. Ja och sådant här kommer inte på fråga, för man vill ju inte gynna de onda kapitalisterna.
Suck.

Det är fullt möjligt att det i viss mån har trixats med siffror på en del sjukhus för att få köerna att se kortare ut, och inget större system är perfekt direkt när det införs – det var bara väntat att man skulle behöva korrigera en del saker i vårdvalet. Men det har ändå skett dramatiska förändringar till det bättre. Det hade aldrig hänt med S fortsatt vid rodret. Jag återkommer till en delförklaring till det.

Skola
You’ve got to hand it to Folkpartiet: De har i stort sett på egen hand vänt på diskussionen om skolan i Sverige. Det betyder inte att allt de föreslår är bra, men vi har ändå fått ett skifte till att man på allvar funderar på hur det kommer sig att skolresultat sjunker, och vad man kan göra åt det. Folkpartiets och Alliansens recept har till viss del varit en kraftsamling kring arbetsro i klassrummen och att elevernas prestationer ska dokumenteras. Det senare tycks nu ha fått akademiskt stöd; konstigt om det inte kollats tidigare.
På vänsterkanten har vi S som efter mycket initialt motstånd till stora delar har gått med på Alliansens problemformulering och lösning, och så förstås ett parti som absolut inte vill ha några betyg alls och gärna vill förbjuda läxor också. Mmm, det lär ju vara bra för barn som inte kommer från studievana hem. Mer snedrekrytering ger fler vänsterpartister, eller vad är tanken?

Så har vi friskolorna. När jag skulle börja gymnasiet så gick man till sin närmaste skola, basta. Okej, det gick att välja något annat, men det var inget det talades högt om, kan man säga. Det är klart att det är ett steg framåt att ha ett val – inte minst för skolorna själva. När man måste konkurrera om eleverna så måste skolor skärpa sig. En kritik mot friskolorna som kommit på senare tid är att de drabbar de kommunala skolornas elevunderlag.
Men det är ju det som är poängen.
För det första ska skolan finnas för eleverna, inte eleverna för den kommunala byråkratins sinnesro.
För det andra har det visat sig att kommunala skolor som har friskolor i närheten, ja, de skärper sig och blir bättre. I snitt, förstås.
Och kolla, incitament fungerade på kommunala skolor också! Who could’ve guessed?

Och vänsterifrån? Ja V vill förstås inte ha några friskolor alls. MP är hyggligt positiva, men entusiastiska antroposofer, vilket rimmar illa med krav på vetenskaplighet. Deras skolpolitiske talesman är själv antroposof och driver entusiastiskt på för mindre vetenskaplighet i skolan.
S har under galgen accepterat friskolorna, i alla fall i Sverige. Fast man undrar ju, när Mona Sahlin verkar säga något annat utomlands.

Egentligen är skolområdet spel mot ett mål. Jag törs inte garantera att Alliansen har alla rätt, men det är å andra sidan svårt att hitta några rätt alls hos de rödgröna – i alla fall inte några rätt som inte redan görs bättre av Alliansen.

Uppdatering:
Debattartikel 21 juni på detta tema
Skriven av Alliansriksdagsledamot, givetvis en partsinlaga. Jag har dock svårt att se att den innehåller några direkta sakfel.

Omsorg
Omsorgsbiten är svårare att hantera i den här kontexten eftersom den i allmänhet sköts i kommunal regi. (Hm, inte helt logiskt argument slår det mig.) Men i stora drag går det i samma hjulspår som vården. På högersidan vill man öppna för privata aktörer, på vänstersidan är man emot, med varierande övertygelse.
Rut-avdraget är här en betydande ingrediens. Tack vare det kan många mindre bemedlade pensionärer välja att skaffa hjälp med sådant som inte krävs som livsuppehållande åtgärd, och som kommunen inte ordnar. S har insett att det är viktigt för folk, så när de pratar om att ta bort Rut-avdraget (vilket de tänker göra) så glunkar de om att införa någon kommunal behovsprövad variant i stället.
Kommunal. Behovsprövad. Kommunen avgör vilken hjälp du ska skaffa. Ja, men det måste ju vara mycket bättre än att minska skattekilen så att fler kommer in på arbetsmarknaden och andra kan finna ett alternativ till det kommunala maskineriet. Särskilt som vi redan tror oss veta att det offentliga i framtiden inte kommer att kunna svara upp mot alla önskemål på denna typ av tjänster.

För ett tag sedan rankades Sveriges kommuner efter var det var bäst att bli gammal. Sämst blev det sedan anno dazumal S-styrda Sundbyberg. Det borde stämma till eftertanke hos dem som sjunger den totala kommunaliseringens lov. Det är bra för dem som jobbar inom vård och omsorg att kunna välja på flera arbetsgivare, precis som i alla branscher; det är ingen slump att landstinget och Svenska kyrkan brukar rankas bland de sämsta arbetsgivarna. Det är bra för brukarna att kunna straffa en aktör genom att gå till en annan. Och det är bra att folk ses myndiga nog att ges inflytande över hur mycket omsorg de vill ha.

Okej, den här sista biten blev lite trött och oinspirerad. Det är för att jag är trött och oinspirerad och borde sova. Jag får återkomma om det som jag lovat att återkomma om. Den här posten är ändå sjukt lång.

This entry was posted on söndag 20 juni, 2010 at 22:52 and is filed under Politik, Val 2010. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.