Förvånansvärt vettig

Som jag tidigare nämnt så har det varit på gång ett beslut i Stockholm om ett sprutbytesprogram för narkomaner, nu när Birgitta Rydberg gett med sig. Tyvärr hejdades beslutet av M, gissningsvis i ett anfall av knarkkrigsiver. I dag verkar det som om beslutet ändå ska klubbas.
På SvD Brännpunkt skriver en bunt knarkkrigare (alltså i betydelsen att man ser Kriget mot Knarket som något heligt) och argumenterar mot sprutbytesprogrammet. LUFs ordförande Adam Cwejman reagerar; han har tidigare i polemik med samma personer gjort en sammanställning av forskningsläget som åtminstone för en lekman ser rätt övertygande ut.
Det tycks mig att det skulle behövas starka argument för att inte ha ett sprutbytesprogram. Det här handlar om några av samhällets svagaste och mest utsatta individer. Genom ett sprutbytesprogram så får de, förutom sprutor som inte är kontaminerade av gulsot och HIV, kontakt med vården, något som kan ge viss lindring i en annars ofta påfallande eländig tillvaro. Och det är ju inte som om en massa ickenarkomaner kommer att börja knarka för att det plötsligt finns enkel tillgång till rena sprutor; det är liksom knappast det som lockar med narkotika i ett första skede.
Så även om det inte fanns forskning som visar att sprutbytesprogram minskar smittspridning, vilket det verkar göra, så borde inte det räcka för att inte ha ett program; det skulle behövas forskning som visar på starka negativa effekter, och sådan verkar inte finnas i någon väsentlig omfattning.
Så.
Inför programmet.
Gör det.
Gör det nu.

Uppdatering
De gjorde det visst. Nu.
Well, hoorah for that.

This entry was posted on måndag 21 juni, 2010 at 11:15 and is filed under Knarkotika. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.