Eftersom jag har annat som är mer angeläget att blogga om sticker jag emellan med det här.
S vill lagstifta mot privatisering av universitetssjukhus, om jag minns rätt. De pratade om det häromdagen. Jag vet inte om någon sådan försäljning är på gång, men S verkar i alla fall tycka att det är en lätt strid att vinna.
Borde den vara det?
Jag vet inte. Jag är faktiskt inte alls tillräckligt insatt i den frågan för att kunna känna mig säker på det ena eller andra.
Men det gäller å andra sidan gissningsvis många av dem som fasar för en privatisering. Vad är det man är rädd för?
Menar man att det inte går att bedriva universitetsverksamhet utanför statens hägn?
Menar man då att Chalmers borde förstatligas? Annat än i mer eller mindre underhållande gyckelskrifter stammande från KTH är det sällan jag hör att Chalmers som lärosäte skulle vara dåligt.
Och hur är det med Handelshögskolan i Stockholm? Privat, och rankas högt bland lärosäten för ekonomi. Skräckexempel?
Eller är det vården man är rädd om?
Sist jag hörde något var både patienter och personal mer nöjda med privata S:t Görans än med närliggande, landstingsdrivna sjukhus.
(Förvisso ett uselt mått på just vårdkvalitet om man ska vara noga, men jag har inte hört några larmrapporter heller.)
Ingen jag känner som jobbat för landstinget någon längre tid har så mycket gott att säga om det som arbetsgivare. Det bekräftas av de undersökningar jag sett.
Det är möjligt att det finns goda skäl till ett förbud mot privatisering av privatsjukhus, jag gör som sagt inte anspråk på att ha koll på frågan. Jag har dock inte hört dem i så fall. Kanske förbudsivrarna kunde komma med en bra motivering?
Förvånansvärt vettig 