Förvånansvärt vettig

Eftersom jag då och då ådagalagt centerpartistiska böjelser vore det kanhända lämpligt att ta en titt på det förslag som C lanserade i Almedalen, att halvera tjänstemomsen för restauranger och frisörer. C har släppt en kort rapport om det (här, pdf).
Enligt C själva skulle kostnaden vara ca sju miljarder – per år, får man förmoda. Det skulle också enligt C och Handelns Utredningsinstitut skapa uppåt 19000 nya jobb, eller en ökning med 20%.
Det framgår inte riktigt om de sju miljarderna är en rent statisk beräkning eller inte, men rapporten ger det intrycket. Låt oss för försiktighets skull anta att den också räknar in de nya jobben i momsunderlaget.
Det är inte omöjligt att 19000 jobb är en aning optimistiskt; det vet jag egentligen inte. Men för diskussionens skulle kan vi ändå utgå från den siffran. Faktum är att jag höjer den till 20000, för då blir det enklare att idka huvudräkning.
Min fråga är då: är det här en vettig reform, rent ekonomiskt?

Jag börjar med de nya jobben, och antar en medellön på 20000 kr/månad. Direkta skatteintäkter från en sådan lön (preliminärskatt och arbetsgivaravgift) är ca 11000 kr. Lägre om det är en ungdom som anställs, med halverad arbetsgivaravgift enligt nuvarande regler. Då blir det ca 8000 kr. Låt säga 9000 kr i snitt då.
(Här kan det vara läge att åter tipsa om jobbskatteavdrag.se, som dock inte berör arbetsgivaravgifter.)
Om det skapas nya jobb så kan vi ansätta att staten slipper betala a-kassa för en person för varje jobb som skapas. A-kassan kan vi för bekvämlighets skull och utan att skjuta alltför mycket från höften sätta till en statskostnad på 11000 kr/mån.
Alltså, vi kan lite grovt ansätta 20000 kr per månad i extra statsintäkter för varje skapat jobb. Det blir mer i slutändan, när man tar med saker som moms på saker som konsumeras för den högre inkomsten, men vi kan förbise det i en enkel approximation.
Staten skulle då få in 20000*20000 kr per månad, eller ca fem miljarder på ett år.
Inte första året förstås, det tar ett tag innan sådant här får effekt fullt ut, men det är också den långsiktiga effekten som är den verkligt intressanta.

Jaha, är det bra då? Det är fortfarande netto två miljarder back. Visst kan man tänka sig andra värden, som att folk får billigare tjänster och att det är trevligt för 19000 personer att få ett jobb. Kostnaden för staten är likväl 100000 kr per jobb och år. Det är inte ett uppenbart superkap.

En annan invändning skulle kunna vara att man inte ska komplicera skattesystemet ännu mer. Där håller jag med i princip, men samtidigt har vi redan låg moms på mat. I dagens redan trassliga läge skulle det här snarast vara en förenkling av systemet.

Vissa skattesänkningar kostar, andra gör det inte. Rut-avdraget tycks inte kosta någonting, netto. Det här verkar dock göra det, i alla fall enligt den mycket enkla beräkning som gjorts här. Är det rätt skatt att sänka då, givet att man ska sänka någon? Och givet att ett viktigt mål är att öka sysselsättningen?

Jobbskatteavdraget (som till icke ringa del är självfinansierande, men jag har inte siffrorna tillgängliga) har ökat arbetsutbudet signifikant, och i viss mån även efterfrågan. Annars är just efterfrågesidan en eftersatt bit med den här regeringen. Det är möjligt att en momssänkning är en bra idé då. Kanske borde det paras med en sänkning av arbetsavgifter, för att även göra det billigare att anställa. (Något som förvisso redan gjorts för ungdomar, som är legio i restaurangbranschen.) Jag vill att Ekonomistas utreder det här åt mig! Är det preliminärskatt, arbetsgivaravgift eller moms man borde ge sig på? Det är inte uppenbart för mig.

Så, för att sammanfatta så är jag inte helt övertygad. Visst vore det bra med lägre priser och fler jobb, men kostnaden ser ut att vara någonstans i häradet 100000 kr per jobb och år. Är det bra använda pengar? Är inte den statsfinansiella poängen med fler jobb att det inte ska belasta statskassan?
Det finns som sagt andra aspekter än de rent statsfiskala, men jag tycker ändå att C får komma med en lite tydligare motivering.

Att sedan andra partier lovar bort betydligt mer pengar på än mer lösa boliner är inte i sig en ursäkt för att själv slarva.

This entry was posted on måndag 12 juli, 2010 at 12:49 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.