Ännu en förlorare

Jag har inte berört stöket med Littorin, dels eftersom jag som tidigare klargjorts inte är någon nyhetsbyrå, dels för att jag tycker att det är rätt ointressant. Jag har ingen aning om huruvida han är skyldig eller inte och skiter i vilket; det finns inget som tyder på att det inverkat på regeringens politik och nu är han inte minister längre. Politiskt ointressant alltså. Att Moderaterna inte är några mästare på PR-hantering har varit svårt att inte redan notera.
Men, det privata är politiskt. Nu visar det sig att det, till följd av det här intermezzot, är synd om Mona Sahlin. Igen. Det är inte första gången.
Vad är det här? Har S bestämt sig för att vinna valet genom att folk ska rösta på dem för att det är synd om Sahlin? Som Johan Ingerö påpekar på den lovande valbloggen Proffstyckarna (lovande för att Jonas Morian bloggar där också, en av de S-bloggare jag tyckt det varit något bevänt med), Sahlin är ”tuff som en isbrytare”. Det är inte så troligt att hon ligger hemma och hulkar över det här. Det är med flit som hon gång efter gång låter utmåla sig som offer. Det kanske funkar, vad vet jag. Men jag hoppas att det inte gör det. Framtida valrörelser som snyfttävlingar är inget jag ser fram emot.

Annonser

2 svar to “Ännu en förlorare”

  1. Lisette Says:

    hahahaha jahadu 🙂

    Jag undrar om du övar inför att själv bli moderaternas PR-kampanjledare. För du måste väl ändå se att ditt inlägg är självmotsägande utifrån principiella argument? När Littorin utmålar sig som ett offer är det ingen nyhet, men att Mona enligt dig påstås göra det är genast hett stoff. Du vill bestämma att kritik mot en misstänkt sexköpare till minister med köpt examen inte påverkar regeringen. Du vill underkänna att Den store Ledare Reinfeldt kan vara en dålig statsminister genom att inte ge dig på honom trots vidöppet mål. Det är inte partipolitik att närapå samtliga hans ministrar avgått eller blivit beskyllda för allt från gredelin idioti till oljefärgat folkbrott. Men när folk ger sig på Mona Sahlin – också vidöppet mål – blir skulden hennes med all rätta.

    Du skulle nog kunna se över dina argument och begrunda över hur de sammanfaller med hur vi lägger skuld i samhället. Det är sällan en man är oduglig när hans närmsta män, handplockade, faller. Men en kvinna som får kritik mot sig, ja hon får det inte bara för att hon förtjänar kritiken det är dessutom såååå förväntat att hon ska bli grinig att du skapar den reaktionen hos henne.

    Gilla

    • horvendile Says:

      Att jag föredrar sittande regering framför de rödgröna är ingen hemlighet, och det avspeglar sig naturligtvis i vad jag skriver på bloggen. Dock menar jag att jag har goda politiska skäl till denna preferens, och vem det är mest synd om är varken ett gott skäl eller ett speciellt politiskt skäl.
      Det finns en principiell skillnad – nej, två – mellan Littorin och och Sahlin. En av dem är just att Littorin har avgått, och om det inte finns anledning att tro att hans eventuella oegentligheter har påverkat den förda politiken så har han därmed upphört att vara relevant. Den andra, och den som jag här hänger upp mig på, är att S har orkestrerat en hel kampanj om att det är synd om Sahlin. Hoppar du några poster bakåt så ser du mig referera den. Och inte bara är det synd om Sahlin, det är en Ond Moderat Kampanj. Det är både larvigt och struntprat, och det vet alla inblandade. Det är när Sahlins utspel om hur sviken hon är sätts i samband med den kampanjen – vilket avsikten rimligen var – som det föranleder en sur kommentar från mig. Hade hon inte satsat på att utmåla sig som offer (fast hon, som påpekats, antagligen är tuffare än alla andra partiledare tillsammans) hade jag låtit det passera. Det är hur som helst jäkligt trist när det politiska samtalet upptas av vem det är mest synd om.

      Ditt andra stycke begriper jag inte. Ska jag undvika att kritisera Sahlin för att hon är kvinna? Är det någon annans fel att Sahlin tar på sig offerrollen? Mitt intresse av Sahlins kön är högst ringa, och jag har ingen som helst avsikt att ta hänsyn till det; det om något vore diskriminering. Ingen vinner på att det politiska samtalet könsanpassas.

      Ditt allmänt hållna angrepp på regeringens ministrar är svårt att bemöta utan att göra en lång uppsats av det. Jag nöjer mig med att säga att Ask är ett stolpskott, vilket jag vill minnas att jag skrivit om, att det inte framkommit några konkreta anklagelser mot Bildt (och att han försökte mäkla fred i Sudan innan de flesta ens kände till konflikten), och att jag inbjuder dig till att inventera hur många ministrar som tvingats avgå från denna regering, och jämför med motsvarande tal i förra regeringen Persson. Om man nu tycker att det är ett bra mått, ibland får ministrar avgå för rent strunt, oavsett regering.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s