Förvånansvärt vettig

Jag gör ett avbrott i den politiska svadan för en kommuniké.
Det handlar om ett ämne av stort allmänintresse, nämligen min egen träning.
Igår såg jag att en av mina favoritledare ska ha pass i dag. Jag bokade in mig.
På. En. Annan. Anläggning.
Annan än min vanliga alltså, som jag inlett en i det närmaste dibaserad relation med.

Det innebär att jag i dag efter jobbet kommer att få utstå försakanden och umbäranden som världen inte skådat sedan Magellan tog sig över Stilla Havet. I stället för att så när som på skorna ombytt gå mina 339 steg till vanliga anläggningen kommer jag att behöva:
* Ta mig över storstadens vidder
* Nyttja kollektivtrafik, och sålunda behöva ha tidsmarginal
* Släpa mina träningskläder kors och tvärs(!)
* Till yttermera visso släpa med mig en handduk(!!)
* Och ett tungt hänglås(!!!)
* Hitta ett skåp att låsa in mina kläder i
* Duscha på anläggningen, i stället för hemma
* Åter ta mig över storstadens vidder, denna gång utmattad och –svulten, stapplande mot hemmets hugsvalelse

Jag hör era rop.
Gör det inte!
Boka av medan tid är!
Slösa inte bort din falnande ungdom på denna dårskap!
Och inte minst:
Tänk på ditt krånglande knä! Vad gott ska väl komma av detta?

Men jag är fast besluten. (Om det inte börjar regna.)
Vi ses vid Filippi.

This entry was posted on torsdag 12 augusti, 2010 at 14:15 and is filed under Inget särskilt, Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.