Till Ohlys försvar

(Obs: I inlägget länkar jag till flera texter hos The Economist. Jag har nu upptäckt att man måste vara prenumerant för att komma åt dem.)

Så har individualisering av föräldraförsäkringen hamnat på tapeten igen. Det här är en fråga där min åsikt avviker från gängse standard i det politiska läger där jag annars befinner mig. Jag har tidigare skrivit om det, och för min grundargumentation hänvisar jag till detta inlägg. Vad jag skriver här är mer eller mindre en fortsättning på den argumentationen.

Sveriges modell med lång betald ledighet vid barn och skattesubventionerad barnsomsorg har å ena sidan lyckats få kvinnor i arbete i stor utsträckning. Å andra sidan har den lett till att kvinnor har det betydligt svårare än män i arbetslivet på ett sätt som inte är så smickrande för Sverige, vilket uppmärksammats bland annat i mitt husorgan The Economist (ledare, artikel). Det är precis som man kan förvänta sig: nuvarande utformning av föräldraförsäkringen gör det rationellt att diskriminera kvinnor på arbetsmarknaden. Såtillvida är den svenska linjen ett misslyckande. En individualisering skulle avlägsna det rationella skälet till diskriminering.

Ska man då slita barnen ur armarna på mödrarna och ge dem en kommunal bröstpump?
Nej, var inte fånig.
För det första har Sverige en exceptionellt lång föräldraledighet även inom OECD. Det finns många andra länder som har betydligt kortare utan att uppenbart barnplågeri pågår.
För det andra är det väldigt olika hur länge mammor ammar sina barn. En del gör det kort eller inte alls, andra håller glatt på i flera år. Hur ska dessa göra i dag? Oavsett vilken tidsgräns man väljer kommer det alltid att gå att hitta någon som känner sig förfördelad.
För det tredje ska det givetvis inte vara förbjudet att stanna hemma längre än vad det ges föräldrapenning till. Det finns bara inte någon anledning för staten att finansiera ett system som gör det rationellt att diskriminera kvinnor. Vill man stanna hemma längre så får man göra det för sina egna pengar. Det är inte gratis att ha barn.

Sverige har som sagt exceptionellt lång föräldraledighet. Om man tog dagens längd på den och högg den på mitten så skulle enbart ena halvan vara ungefär lika lång som hela den betalda ledigheten i ett känt barbarnäste som Norge, och nästan dubbelt så lång som i u-landet Finland. Eller hur vi nu brukar se på våra nordiska välfärdsstatsgrannar.

Man kan förstås argumentera för att en individualisering skulle motivera en förlängning av den totala tiden. Man skulle då få väga kostnaden för det mot kostnaden för andra reformer. Men innan man gör det ska man kanske titta på den senaste länken ovan, ta ett djupt andetag och förlika sig med att en individualiserad försäkring sannolikt inte skulle medföra att barn dog oälskade och att mödrars bröst detonerar på busshållplatser. Däremot skulle kvinnorna på busshållplatsen kunna vara på väg mot bättre och mer högavlönade jobb.

Like This!

Annonser

3 svar to “Till Ohlys försvar”

  1. PS « Ape reft of his tail Says:

    […] Ape reft of his tail men med en skrivmaskin « Till Ohlys försvar […]

    Gilla

  2. I Blame The Parents « Ape reft of his tail Says:

    […] föräldraförsäkringen (pdf). Anne Boschini argumenterar där så gott som exakt som jag gjorde för två år sedan: Dagens föräldraförsäkring ger arbetsgivaren rationella incitament till negativ särbehandling […]

    Gilla

  3. Flexible Demeanour | Ape reft of his tail Says:

    […] bör individualiseras; inlägg på temat finns här, lite äldre men utförligare här, och ännu äldre och ännu utförligare här. För den som inte ids gå tillbaka och läsa gamla […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s