Socialistiskt forum 2010, del 2

Så, dags att fortsätta med seminarierna jag var på (den som till äventyrs inte vet vad jag talar om anmodas läsa förra inlägget). Eftersom de två första seminarierna var så lika hade jag tänkt ta dem båda i det här inlägget, men det blev för långt. Jag får nöja mig med det första här. Då har jag ändå ingen ambition att komma med en fullständig sammanfattning, även om det enklaste onekligen vore att bara dumpa de fem datorsidor med anteckningar som jag har på bloggen.
Jag kanske bara inte kan döda mina älsklingar.

Det första seminariet var alltså i Ung Vänsters regi. Deras vice ordförande Elisabeth Biström frågade ut Aron Etzler, Ida Gabrielsson och Ali Esbati. Klientelet var, tja, rätt sansat. Ett par röda stjärnor på kläderna syntes väl, och visst kunde man inbilla sig en markerad vänsteraura kring många i församlingen, men det blev inte parodiskt. Samtalet började med senaste riksdagsvalet, som ”vi nog alla har negativa känslor kring”.
Ha! De skulle bara veta, skrockar mullvaden i deras mitt tyst för sig själv.
Nå, men hur gick det till? Varför förlorade vänstern?
Aron E, Ida G och Ali E hade flera svar på det. Ett av de mer dominerande var, förstås, medierna. De var överens om att som mediesituationen var i dag gick det inte att vinna val. Nu är vi inte alla bergfast övertygade om mediernas högerkonspiration, men det är klart att om man som normaltillstånd ser tidningar som predikar planekonomins förträfflighet blir det inte så svårt att ana en sammansvärjning i dag. Esbati visade dock prov på visst omdöme genom att avvisa den gamla föreställningen att eftersom tidningarnas ägare är borgerliga så skriver tidningarna vad ägarna gillar. Man skulle dock inte ignorera problemet, utan satsa fackliga resurser på att bryta den borgerliga mediehegemonin (den som säger så har inte läst tex DN Kultur på ett tag, men okej).

Allt var dock inte mediernas fel, om än en hel del. Vänstern slarvade också bort valsegern på egen hand, huvudsakligen genom passivitet. Med de goda opinionssiffrorna litade man på att folk skulle se hur hemskt samhället blivit och var dålig på att förklara det. Esbati undrade i mitten av mandatperioden hur borgarna skulle förklara att de gått till val på att skattefinansierad välfärd är bra, och att det sedan blev tvärtom. Men borgarna hittade på något annat att prata om i stället (finanskrisen?).
Här kan man, tycker jag, börja ana en förklaring till vänsterns/Vänsterpartiets problem. Vadå blev tvärtom? Den skattefinansierade välfärden är inte avskaffad. Att justera ersättningarna några procent räknas inte. De privatiseringar som genomförs bygger fortfarande på skattefinansiering.
(Miniuppdatering: Det har dessutom genomförts en skattefinansierad tandvårdsreform, något S-regeringen under alla år misslyckades med. Man har alltså på vissa områden betydligt ökat inslaget av offentlig välfärd.)
Det här är samma visa som S försökte med, att utmåla den borgerliga regeringen som att man avskaffar den skattefinansierade välfärden. Inte att undra på att båda får problem, när varje hjälpligt politiskt informerad människa vet att det är en halmgubbe.

Man borde också, ansåg i alla fall Aron Etzler, ha ägnat sig mer åt personangrepp. Detta mot bakgrund av Odells(?) tjuvnyp om tobleronepolitik; LOs renodlade personangreppsaffischer, med synbarligen magert resultat, eller Expressen-annonsen om Reinfeldts privatekonomi, var saligen bortglömda.

Annars var ett problem enligt panelen att borgarna faktiskt hade rätt när de sade att det lönade sig bättre att arbeta. Vänstern saknade ett slagkraftigt svar på det. Att säga sig vilja investera i en annan ekonomisk politik var uppenbarligen inte nog, det gick inte hem i stugorna. Borgarna har berättelsen om företag för hög sysselsättning. Vänstern behöver en egen berättelse, en alternativ verklighetsbeskrivning.
Men vilken då i så fall, undrar jag. Vi återkommer till det. Typ.

I ett ämnesbyte tog Biström upp något som SvDs ledarblogg huggit på, ett uttalande av Gabrielsson:

Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag är rädd för att jag inte kommer att få se det igen – Sverige när det är som bäst.

Menade Ida att det var bättre förr?
Ja, hon vidhöll att hon menade det. Sverige var bättre förr, på 80-talet, före 90-talets nedskärningar.
Här noterar jag ännu ett exempel på möjlig förklaring till varför V är så vilsna. Deras karta stämmer inte. Har de, för att bara nämna något, helt missat SKL-rapporten ”Välfärdsmysteriet” från häromåret, den som tydligt visade att efter en dipp i början av 90-talet har det offentliga aldrig haft så mycket pengar till välfärd som nu? Inte på 80-talet, inte på 70-talet, inte på 60-talet. Minnet av en svunnen guldålder för välfärdsresurser är falskt. Och vad är det då man saknar med 80-talet? Försök till förbud av parabolantenner? Tre månaders väntan på ett telefonabonnemang? Lycka till med den valvinnaren.

Inte heller tycks finanskrisen ha inneburit något allvarligt avbräck för kommuner och landsting. När båda blocken inför valet tävlade i att kasta pengar på kommunerna framkom det att de redan hade mer pengar än någon föreställt sig. Om de sedan väljer att satsa pengarna på konsertarenor i stället för omsorg så är det i vart fall knappast nyliberalismens fel.

Nå. Esbati stämde in i att samhället förändrats kraftigt. Situationen är dramatisk. Fattigdomen i Sverige har ökat fem år i sträck.
Här har vi tredje exemplet på tvivelaktig verklighetsförankring. Jag lånar ett diagram från Ekonomistas, med data från Socialstyrelsen:
Fattiga i Sverige

Ja, andelen relativt fattiga har stigit, men vad det betyder är inte att folk har fått det sämre, utan att en del har fått det bättre snabbare än andra. Det kan man förstås av ideologiska skäl tycka är obra, men när det ändå är så att de i absoluta tal fattiga blivit färre så hamnar man rimligen återigen snett i sin berättelse när man för en befolkning som väsentligen får det bättre förtäljer att eländet breder ut sig.

Nå. Panelen var tämligen eniga om att man måste vara mer aktiv, ta ansvar för Sverige. Vad ska staten med goda finanser till om man inte gör något med dem? (Notera alltså att förståelsen för att goda finanser i sig skapar förutsättningar för privat välståndsutveckling lyste med sin frånvaro, endast staten räknas.) Vänstern måste ta mer konflikter – om pensionerna, om att ”freda” välfärdstjänster mot privatiseringar, om klimatet; om arbete, om trygghet.
Men vad ska man då göra, rent konkret? Vad är Vänsterpartiets uppgift? Gabrielsson fick frågan. Hon pratade en bra stund utan att såvitt jag uppfattade konkretisera sig bortom att ojoj, det fanns så mycket att göra, ska V verkligen göra allt? Men så, precis när jag på grund av klanterier i schemat var tvungen att gå, kom hon med ett konkret recept. Vänstern ska…
(håll i er nu)
…se över sin organisation. Ja. Varför fanns det så få aktiva vänsterpartister? Gärna krismedvetande och katastrofläge, men först en rejäl funderare över organisationer.
I denna fruktansvärda tid då välfärden ligger i ruiner och vänstern måste ta sitt ansvar för att samhället inte fullständigt ska kollapsa, då är prio ett alltså att tweaka sin organisation.
Inte så att organisationen inte är viktig alltså, fråga bara vilken bolsjevik som helst. Men låter det inte ganska mycket som mitt paradinlägg om Vänsterpartiet? Bra på att vara emot saker, sämre på att vara för någonting.

Högerspöken i alla länder, förenen eder i skräck. Här kommer Vänstern, och de har (snart) justerat sin organisation! Fortsättning följer.

Uppdatering
Esbati själv påpekar i en kommentar att seminariet finns att se på webben:
http://svtplay.se/v/2256696/svt_forum/socialistiskt_forum_-_vanstern_och_framtiden
Bra för den som inte litar på min sammanfattningsförmåga, eller helt enkelt vill se det utan att få det processat i mitt åsiktsfilter!

Like This!

Annonser

5 svar to “Socialistiskt forum 2010, del 2”

  1. Ali Esbati Says:

    Bra undercover-arbete. Hela seminariet finns annars på SVT Play: http://svtplay.se/v/2256696/svt_forum/socialistiskt_forum_-_vanstern_och_framtiden

    Fin graf också. Relativ fattigdom är alltså det som *är* fattigdom i ett land som Sverige. Det är det som upplevs som fattigdom, det är det som ger upphov till de sociala problem som fattigdom är förknippad med.
    http://esbati.blogspot.com/2010/07/fattigare-fattigdomsstatistik.html

    Gilla

    • horvendile Says:

      Tack för länken! Jag ska uppdatera inlägget med den.
      Och inte för att det är rimligt att tro något annat, men ditt besök påminner mig om att jag kanske borde ha påpekat att min skildring är en partsinlaga, inte försök till något som påminner om opartisk journalistik. Jag tar lätt för givet att det bara är bekantingar som läser.

      Gilla

  2. Hinken Says:

    Tillbaks efter ett långt uppehåll från bloggning och man får läsa detta underhållande mullvadsarbete. 🙂
    Jag flinar åt deras tokiga analyser som att tro att folk automatiskt ska rösta på V för att den borgergliga politiken visar sig inte fungera. Dom verkar här ta för givet att folk ska bli upplysta och rösta på dom när saker går åt pipan, så det är bara att sitta och vänta på att rösterna ska regna in?
    Riktigt vänsterrörelsearbete grundar sig i att organisera folk fakligt, öka det aktiva politiska deltagandet och medvetandet, men V har valt vägen ”rösta på oss så kan ni sitta kvar i sofforna så fixar vi allt”.
    Istället för att förklara mig fullt ut (om det behövs?) så refererar jag hellre till Rosa Luxemburg. Hon skrev väldigt bra om dessa två olika vägar i sin bok ”Sociala reformer eller revolution?” som förövrigt finns att läsa här: http://www.marxists.org/svenska/luxemburg/1899/sociala.htm Är faktiskt intressant att notera att huvudargumenten var de samma 1899 som idag, fast det kan vara lite tradig läsning. Boken är i stort en sammanfattning av en diskussion mellan henne och en då ledande socialdemokrat i Tyskland.

    Tillbaks till V idag så är det förstås väldigt bekvämt att sitta och vänta på att folket ska bli upplysta av sig själva istället för att prata med folk och se till att det faktiskt händer.
    Så ofta som man antingen flinat eller vridit sig av deras tokiga analyser som onekligen får mig att se kopplingar till deras stalinistiska förflutna trots att de avsagt sig dessa historiska band. Förövrigt är en röst generellt till 90% en röst på S. Oavsett vilka förslag ett parti lägger fram i beslutskammare så är det i slutänden vilket förslag som partiet faktiskt röstar för som spelar roll. V röstar väldigt ofta för förslagen från S för att ”få vara med i gänget och i alla fall kunna påverka lite grann”.

    Håller med om att dom behöver se över sin organisation även om jag inte förväntar mig något från dom. Ska läsa ditt andra blogginlägg nu om vad du anser om dom så jag kommer säkerligen kommentera något där strax. 🙂

    Gilla

  3. Ali Esbati Says:

    ”Jag flinar åt deras tokiga analyser som att tro att folk automatiskt ska rösta på V för att den borgergliga politiken visar sig inte fungera.” Tokroligt, med tanke på att samtliga explicit avvisade just den analysen. Kanske är det vårt ”stalinistiska förflutna” som spökar här – att vi ”egentligen” sade motsatsen till det vi sa. Men Rosa Luxemburg avslöjade oss som tur var.

    Gilla

    • Hinken Says:

      Jag följer inte riktigt med i vad du menar förutom att du inte verkar hålla med det jag skrev. Men jag kan ju utveckla min kritik mot V lite ytterligare. Jag håller i stora drag med V gällande åsikter, men inte i tillvägagångsätt. Naturligtvis finns det mycket vettigt folk inom V, men man ska skilja på individerna och partiet. Jag baserar förövrigt mina åsikter på vad jag sett V göra och inte på vad som sägs. De vänsterpartister jag har varit i kontakt med har ofta, men inte alltid, haft en akut brist på kunskap även inom de mest grundläggande ekonomiska analyserna. Detta är visserligen kritik jag har mot i princip alla partier att frånvaron av att utbilda medlemmarna. Det just nu otroligt splittrade och högervridna S är ett tydligt exempel på vad som kan hända om man inte utbildar medlemmarna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s