Förvånansvärt vettig

Så är det dags igen. Nu senast med anledning av Libyen har det kommit på tal att USA i någon form kan komma att agera i ett annat land. Genast är förståsigpåarna där. De vet minsann hur det ligger till. I fikarum nickas det självbelåtet, på internetfora skrivs analyser lika tvärsäkra som korthuggna.
Det är oljan.
Oljan och… väsentligen endast oljan är, enligt en förbluffande mängd politiska orakel, vad som dikterar USAs utrikespolitiska förehavanden. Det vet man ju.
Den läsare som inte har hört någon uttrycka det resonemanget, stundom på ett sätt som om sagesmannen vore den första med sin slutsats, behöver tvätta öronen.
Det är lika förutsägbart som ett avsnitt av Inspector Gadget, och ungefär lika begåvat.

Alla andra faktorer ignoreras glatt. Vissa undrar storögt och insinuant hur det kom sig att Libyen släpptes in i den diplomatiska stugvärmen för några år sedan, trots att det inte direkt är någon hemlighet att det var för att man lade ned sitt program för massförstörelsevapen. Befogad eller obefogad rädsla för terrorism och massförstörelsevapen, idealism och humanitet, allt avfärdas a priori. Man vet ju hur jänkarna är. Det är bara oljan som gills.

Att hävda att olja inte spelar någon roll alls för hur USA och andra stater agerar vore naivt åt andra hållet; det är bara att se hur ett antal länder i EU kröker rygg för den ryska naturgasen, och givetvis vill USA ha olja. Men den som på allvar vill hävda att oljan är vad som i varje läge styr USAs agerande bör ha bra svar på följande frågor.

• Libyen står för ca 2% av världens oljeproduktion. Ett sådant bortfall kan Saudiarabien ensamt kompensera för. Vidare verkar det långsökt att vem som än står som segrare i den libyska maktkampen inte skulle fortsätta att sälja olja. Varför över huvud taget lägga sig i, om det bara är oljan man vill åt? Det är ju uppenbart enklare och billigare att bara avvakta.
• Irak. Om målet nu är att få sin olja så säkert och billigt som möjligt hade det varit ofantligt mycket både billigare och enklare att helt enkelt bara köpa oljan av Saddam Hussein, det torde ha stått klart redan före invasionen. Varför gjorde man inte så?
• Irak igen. Om det är så att man vill kontrollera oljan för eget bruk, varför då inte skicka in sina egna oljebolag i stället för att låta irakierna sköta det själva?
• Om oljan nu är så viktig, varför är man inte snällare mot Venezuela? Varför hålla en hård ton mot ett land som har saker man vill köpa?
• Om oljan nu är så viktig, varför är man inte snällare mot Iran? Varför hålla en hård ton mot ett land som har saker man vill köpa?
• Om olja är det enda som kan driva USA till att agera, hur förklarar man interventionen mot Serbien? De har ingen olja. Inte ens i Ordfront kunde man komma på något bättre än att det var för att fira Natos femtioårsjubileum. True story.
• Om olja är det enda som kan driva USA till att agera, hur förklarar man då (den misslyckade) insatsen i Somalia? Jag har inte hört att Somalia var någon betydande oljeexportör.
• Om olja är det enda som kan driva USA till att agera, hur förklarar man då insatsen i Afghanistan? Nog för att det skulle kunna vara praktiskt med en pipeline eller två där, men någon oljestat har Afghanistan aldrig aspirerat på att vara.

Olja är säkerligen en delförklaring till delar av USAs utrikesagerande. Men att alltid veva oljeskivan ett varv till, det är inte uttryck för slughet. Det är intellektuell lathet. Jag säger inte att de faktiska beslutsgrunderna alltid är ädla och genomtänkta, men att som en papegoja på all yttre stimuli bräka ”Det är oljan!” är något som alla som gått ut högstadiet borde hålla sig för goda för.

Å, förresten. Jag gillade Inspector Gadget när jag var liten. Sedan såg jag den igen som vuxen. Då höll den inte alls.

This entry was posted on lördag 19 mars, 2011 at 10:28 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.