Slirande

Jag inser att den poäng jag kan ha plockat hem genom att inte sätta parentes kring första bokstaven i rubriken måhända förloras när jag påpekar det, men ändå: jag vill ha poäng för att ha låtit bli.

Så, vi kommer hem från en veckas semester i Egypten, och efter att ha varit i charterbubblan en vecka upptäcker vi att Juholt hamnat i besvär.


Det här är inte Juholt, utan en muräna jag träffade i Egypten.

Det verkar ha varit en väl vald vecka att vara borta. Jag har inte grottat ned mig i alla detaljer, men det verkar som om de formella fel Juholt gjort är på den mindre allvarliga delen av skalan. Det tycks mig dessutom osannolikt att de varit uppsåtliga. Ja, det är förstås viktigt att förtroendevalda granskas så att de inte myglar iväg skattebetalarnas pengar, och inte minst riksdagsledamöter kan förväntas följa de lagar och regler de själva bestämmer om. Personligen tycker jag dock det är trist att så mycket av politikergranskningen handlar om kvitton och så lite handlar om den politiska gärningen. Därför svarar jag på frågan ingen ställt till mig, ”tycker du att Juholt borde avgå”,
– Ja. Men inte för att han inte har styrsel på sina utläggsersättningar.

I april var jag beredd att ge Juholt lite tid innan jag kom med någon dom, men nu har vi sedan länge passerat tidsgränsen för träningsvarv. Problemet med Juholt är att han är en vandrande politisk slumpgenerator. Det började i någon mening med insatsen i Libyen, som han enligt egna utsagor verkar ha valt ut som lämplig fråga för att tala om för regeringen att han fanns. Genom att byta hållning snart sagt dagligen landade det till slut i att Sverige ska göra en insats, fast lite sämre. Vem kan på allvar tro att det bottnade i en genomtänkt övertygelse?
I samband med regeringens budget hotade han att välta hela budgetpraxisen över ända. Ni vet, den som har gjort att Sveriges ekonomi flyter medan typ resten av omvärlden sjunker. Detta utan att ha något vettigt alternativ, eller egentligen något alternativ alls utom att bilda regering med SD. Utan bara för att han kunde.
Sedan när han skulle presentera sin egen budget… ja, ni minns ju. Juholt och Waidelich som Helan & Halvan. Först prata ett språk i ett halvår, sedan göra helt om i budgeten, sedan göra helt om igen.

Per T Ohlsson har en betydligt längre lista, för den som vill friska upp sitt minne. Det finns mycket lite som tyder på att det här är en bra S-ledare.

Man kan förstås med visst fog ifrågasätta mitt engagemang i socialdemokraternas partiledare. Jag må ha röstat på S 1998, men det torde vara tydligt att det känns rätt avlägset i dag. När jag bekymrar mig över frågan, är inte det samma sak som de socialdemokrater som låtsas ha omsorg om centerpartiets ledarval?
Jo, till viss del är det väl det. Men det finns faktiskt två anledningar till att bry sig på riktigt, och ingen av dem är Juholts yttre likhet med en figur i Angry Birds.

Den första har jag redan varit inne på ovan. Juholts slirande har inte bara effekter i socialdemokratins inre liv, utan även påtagliga konsekvenser för sådant som är viktigt på riktigt. Det är förvisso poängen med politik, men det Juholt ägnat sig åt i exemplen ovan är inte politik så mycket som att föra oväsen för att få uppmärksamhet.
Den andra är att det för en hälsosam demokrati behövs en ordentlig opposition. I brist på sådan finns alltid risken att regeringen slappar till. Det är jobbigt att ständigt vara på topp och prestera intellektuellt, och om det saknas kompetent opposition kanske regeringen anpassar sig till den nivå som behövs för att behålla makten. Den risken är uppenbar i Sverige. Nuvarande moderatledda regering har fått en hel del gjort, men mycket av det är idéer från före valet 2006. Även om jag menar att Sverige i dag är bättre än då är det inte som om det saknas områden att åtgärda, men uppslagen från regeringen (ej att sammanblanda med regeringens partier) har inte överväldigat många på sistone. Då är det inte bra med en opposition som man för att överglänsa bara behöver kunna gå och prata samtidigt hålla en politisk linje mer än en förmiddag.

Därför tycker jag att det vore bra om Juholt byttes ut.
Frågorna ”hur” och ”mot vad” kan dock motivera varför så inte sker – och då har vi inte ens nämnt att det för vilket parti som helst måste svida något galet att tvingas byta ut en partiledare så snabbt. Inget av det förändrar dock att jag tycker det vore bra om det skedde.

Annonser

Ett svar to “Slirande”

  1. En dag i politiken « Ape reft of his tail Says:

    […] det är ingen välsignelse. Jag har nyss skrivit om varför det är viktigt att det finns en fungerande opposition. Det handlar om mer än, […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s