Blodet och galenskapen

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om ett mail till blodcentralen. Jag hade inte hittat någon riktigt bra adress att skicka det till, och jag vet inte om det kom rätt. Kort därefter var jag och gav blod, och tog då upp frågan med personalen på tappstället och fick adressen till informationschefen. Jag skickade mailet igen, kompletterat med ett tillägg. Jag tar, sånär som på hälsningsfraser, hela mailet här:

Mitt ärende gäller den kallelse till blodgivning jag nyss fått. På den lockas med biljetter till mässan Allt för Hälsan, där Blodcentralen tycks vara en av huvuddeltagarna. När jag surfar runt på mässans hemsida är intrycket inte enbart fördelaktigt. Ja, det finns ett antal seriösa aktörer där. Men det finns också en vid flora av aktörer som sträcker sig från det vetenskapligt tveksamma till det rätt och slätt galna. Då tänker jag inte bara på det vitt och brett annonserade besöket av en undergångsguru
(http://www.alltforhalsan.se/for-besokare/nyheter/guru-dharam-singh-khalsa-forelaser-pa-allt-for-halsan)
(Länken funkar fortfarande 2011-12-01 – redanm)
som vid en annan tid på året kunnat tas för ett aprilskämt, utan även sådana saker som ljusakupunktur.

Det är förstås inte Blodcentralens ansvar att se till att kvasimedicinsk undervegetation inte släpps in på en mässa, men man har alltid ett val att göra när det gäller vem man associerar sig med. För mig är det relevant att den jag ger blod till verkar kunna skilja mellan medicinsk vetenskap och hokus pokus. Jag ska inte påstå att jag talar för blodgivare i gemen, men det skulle inte förvåna mig om fler än jag har den inställningen.

Förmodligen har Blodcentralen tänkt igenom saken innan man hoppat på Allt för Hälsan. Det finns kanske bra skäl till att man väljer att visa upp sig tillsammans med – ja, galenskaper. Kan ni säga något om hur man resonerat? Det tycker jag vore intressant.

(Redanm igen – tillägget nedan.)

Frågan kvarstår, men jag skulle vilja göra ett tillägg efter att ha pratat med personalen på mottagningen igår. Tydligen är det så att man rekryterar många blodgivare på mässan. Det är givetvis bra och något jag sympatiserar med. Faktum kvarstår dock att Blodcentralen genom att
vara samarbetspartner skänker legitimitet åt de rena galenskaper som florerar på mässan. Det blir inte mindre allvarligt då Blodcentralen mig veterligen representerar landstinget, som av goda skäl brukar försöka hålla sig borta från humbugverksamhet. Det är här jag är nyfiken på hur man resonerat. Finns det till exempel någon god anledning att tro att just besökarna på Allt för Hälsan är extra benägna att bli blodgivare, eller skulle man kanske få ett väl så gott rekryteringsresultat om man visade upp sig i andra sammanhang, inte så kontaminerade av pseudovetenskap?

Nu finns det såvitt jag vet bara en aktör att ge blod till, men om det fanns flera, varav en visade upp sig med ljusakupunktörer och en inte gjorde det, ja då vet i alla fall jag vart jag skulle gå.

Jag vill inte tvärsäkert säga att Blodcentralen fattat ett felaktigt beslut, men problematiskt är det tvivelsutan. Därför är jag nyfiken på hur man resonerat. Hoppas på svar!

Jag fick nu relativt snabbt svar från informationsansvarige, och vi talades vid på telefon. Tydligen var Blodcentralen med när mässan startade för en bunt år sedan, och får sedan dess vara med gratis. Då man har att rekrytera ett stort antal blodgivare och en begränsad marknadsföringsbudget gör man vad man anser vara det bästa av situationen. Hon skulle slå en lov på mässan och bilda sig en uppfattning om graden av flummeri.
Hon gjorde så och vi hördes igen. I kort sammanfattning menade hon dels att det inte var så farligt mycket hokus pokus, även om det förvisso fanns, och det var som sagt det här med blodgivningsmålet.

På många sätt förstår jag hur man resonerar. Det är jobbigt att ställa ut på mässa, inte minst om man – som det tydligen förhåller sig – är ensam att jobba med marknadsföringsbiten. Jag frågade om man funderat på att visa upp sig på till exempel bilsalonger (förvisso svårt, jag tror det är glest mellan dem), man kan ju tänka sig att bilister skulle vara mottagliga för att blodgivning är bra inför trafikolyckor. Nej det hade man inte direkt, men jag har svårt att uppröra mig så mycket över det även om jag gillar idén. Som sagt, med starkt begränsade resurser blir det lite vad det blir.
Jag kan också förstå att även om man helst inte stödjer pseudovetenskap, men något tillspetsat har valet att göra det eller inte rekrytera blodgivare, ja då väljer man blodgivarna. Jag kan inte säga att jag skulle gjort annorlunda.

Vad jag ändå finner klandervärt är att man såvitt jag förstått inte alls reflekterat över det olämpliga att visa upp sig med charlataner. Inget tyder på att frågeställningen ens hade föresvävat dem. Först förstods frågan inte ens; jag var flera gånger tvungen att påpeka att jag mycket väl förstod att Blodcentralen inte bestämmer vad som är med på mässan, men att man ändå kan fundera över sitt eget deltagande i relation till de andra som är där. Till viss del kan detta möjligen förklaras av informationsansvariges förvånande förlåtande attityd till de mest kuriösa behandlingar. Hon menade till exempel att saker som ljusakupunktur och akupressur, tja, tror man på det kan man väl bli hjälpt. Vid mitt påpekande att ett grundkrav för en modern medicinsk behandling väl ändå måste vara bättre resultat än placebo gled hon ut i att det beror på vad, om något, man säger sig behandla.
Ja, det stämmer väl i någon mening. Men det är ändå inte en attityd jag förväntar mig att hitta på Blodcentralen. Det gör också att informationsansvariges bedömning att mässgolvets flummeri inte var värre än vanligt inte framstår som speciellt lugnande.

Jag tror inte egentligen att det här betyder att min blodgivning sker på ett medicinskt undermåligt sätt. Och som sagt, jag kan inte säga att jag själv skulle ha avstått från att medverka på mässan. Men att frågan om det är lämpligt att beblanda sig med undergångsgurus och pseudovetenskapliga galenskaper över huvud taget inte dykt upp, det finner jag anmärkningsvärt.

Anmärkning den 2 december:
Då det – i god anda – meddelats mig att titeln på inlägget, som jag i övrigt är mycket nöjd med, påminner en hel del om tredje rikets ”Blut und Boden”, finner jag för gott att påpeka att jag i all min historielöshet inte alls kände till det slagordet. Om sedan jag och nazisterna har liknande smak för klatschiga titlar – nå, något försonande drag ska väl även nazisterna ha.

Annonser

3 svar to “Blodet och galenskapen”

  1. Nils Says:

    Hej Dan,

    På vilket sätt menar du att Guru Dharam Singh Khalsa är en undergångsguru – det framgår vaken av ditt blogginlägg eller ”Allt för hälsan”-länken?

    Det enda som egentligen framgår är att ett skifte i medvetenhet förmodas ske den 11:e november 2011 (eller förmodas ha skett, så här i backspegeln). Inte heller en snabbsökning på ”The Aquarian Age” ger några direkta undergångsvibbar; snarare talar man om en ny insikt om livets beskaffenhet som förväntas leda till en mer harmonisk existens, för att sammanfatta en smula.

    Graden av trovärdighet i allt detta kan man givetvis ha olika åsikter om. Men personligen upplever jag – baserat på vad jag just har läst – Guru Dharam Singh Khalsa snarast som en övergångsguru än en undergångsguru, vilket kanske kan tyckas vara en relevant distinktion i hälsosammanhang.

    M v h,
    Nils

    Gilla

  2. horvendile Says:

    Jag utgick från hänvisningen till mayakalendern och 2012, vilket vanligtvis förekommer i apokalyptiska kontexter. Det kan naturligtvis vara ett felaktigt antagande i just detta fall.

    På det hela taget menar jag dock att det är en fråga av underordnad betydelse; det relevanta i blogginläggets bemärkelse är att jag finner det beklagligt att Blodcentralen behöver skänka legitimitet åt gurun, vilket jag anser att man gör. Om guruns föredrag har något gemensamt med beskrivningen av det på hemsidan är det ett mer än rimligt antagande att innehållet är, ja, strunt utan någon som helst beröringspunkt med vetenskapligt grundad medicin. Jag menar, the age of aquarius – vi snackar astrologi.

    Bra musikallåt förvisso.

    Gilla

  3. Nils Says:

    Ja, det kanske är av underordnad betydelse – jag reagerade antagligen ordvalet för att det (sannolikt medvetet) bidrar till att sätta tonen för inlägget.

    Men jag håller med om att låten är bra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s