We Haven’t Met But You’re A Great Fan Of Mine

När jag startade den här bloggen var tanken i första hand att skriva för min egen tillfredsställelse och först i andra hand för eventuella läsare. Inte så att jag inte ville ha läsare, men det var inte det som var poängen med den. Om inte annat kan väl det åskådliggöras av det minimala arbete som lagts på dess utseende – jag såg att defaulttemat kallades ”Kubrick”, tolkade det som ett gott omen och var nöjd.
I grunden antar jag att detta inte förändrats. Även om jag funderat på saken har jag inte gjort ett jota åt designen. Jag skriver fortfarande när jag själv hinner och har lust. Trots detta råkar jag veta att det finns läsare, rentav regelbundna läsare. Inte så många, jag skulle säga fler än tio men färre än hundra. Med några undantag vet jag inte vilka de – eller ni, jag går över till ni – är, jag bara tolkar anonym besöksstatistik.

Och det är roligt att ha läsare! Även om grundidén är att skriva för sin egen tillfredsställelse är det helt enkelt än roligare om jag tror att någon läser vad jag skriver. Inte minst om jag skriver något jag gärna vill nå ut med.

För det mesta är det dock bara jag som kan se att det är någon mer än jag som läser vad jag skrivit. Kommentarsfälten ligger öde som… tja… som en regnmätare i Nazcaöknen? Det är lite tråkigt. Jag kan se att hundra personer har läst ett visst inlägg, men ingen har sagt något om det. Det ger ett lite, ja, öde intryck.
Det är inget konstigt med det. Jag själv kommenterar oftast inte på andras blogginlägg, vad jag än tycker om dem. Man kanske inte har tid att samla sig till någon skarp och välformulerad kritik, vare sig positiv eller negativ.

Icke desto mindre – det vore kul om ni någon gång ibland lämnade något kommentarsspår efter er, om ni nu inte redan gör det. Det behöver verkligen inte vara varje gång, men om man gör det vid sådär vart tionde, tjugonde eller trettionde inlägg, storleksordningen enstaka gång per år, ja då borde det bli i snitt någon kommentar per inlägg. Det skulle jag tycka var roligt.
Ni behöver inte ens presentera er.
Jag kan inte lova att svara på alla kommentarer, än mindre att svara klokt och fylligt, så jag har givetvis inga krav på att en kommentar ska vara speciellt klok och fyllig. ”Bra skrivet!” duger. Liksom ”Nu hetsar du väl upp dig i onödan, tänk på barnen i Grekland.” Eller ”Ditt inlägg om den kungliga fruktskålen får mig att tänka på den gång jag, klämd mellan faster Agatha och faster Dahlia, tvangs stjäla en kosnipa i silver (modernt holländskt arbete).”

Det kommer förvisso likes och, ibland, kommentarer på Facebook. Det är roligt. Jo, det är det verkligen. Både för att det borde dra in några läsare till, och för att det är roligt i sig. Sluta inte! Kruxet är att de sedan försvinner i historiens dimmor, och när om man senare går tillbaka till originalinlägget är det Nazcaöknen igen.

Ni måste förstås inte. Jag ser mycket hellre att någon fortsätter läsa i tysthet än slutar läsa för att hen känner tvång att lämna kommentar. Men tänk på saken! Någon gång om året sådär. Det tycker jag vore roligt.

(Inläggets titel: Härifrån. Tack Sofia. Det kom nästan att heta Alone in the dark.)

Annonser

9 svar to “We Haven’t Met But You’re A Great Fan Of Mine”

  1. Malin Says:

    Nu kommer jag tillbringa en mycket givande kvart med att roa mig med att hitta alternativa blogginläggstitlar bland Banks skeppsnamn 🙂

    Gilla

  2. Magnus (aka gnuzzen från ft) Says:

    Som en regelbunden läsare (eller ja, lika regelbunden läsare som du är skribent) så känner jag mig lite träffad. Jag uppskattar i alla fall din blogg, dina åsikter är alltid väldigt rimliga och sansade. Det kanske inte låter så märkvärdigt men i dagens media och bloggklimat är det något jag saknar hos många andra.

    Gilla

    • horvendile Says:

      Tack! Och för säkerhets skull – jag menar verkligen inte det här inlägget som skäll på läsare som inte kommenterar; jag är glad även över tysta läsare.

      Gilla

    • tomtedyrkare Says:

      Instämmer med Magnus och läser själv dina inlägg med nöje. Det blir dock e-postutskicken så jag är inte inne på denna sida särskilt ofta, vilket inte heller gör det lika naturligt att lämna kommentarer.
      Fortsätt gärna som du gör, skriv när du har något att skriva om och inte som många verkar göra, skriva bara för att få en ny post i bloggen.

      Gilla

  3. Totte Says:

    Instämmer med Magnus.

    Gilla

  4. Josefin Wolving Says:

    Jag vill härmed anmäla mig som en av de flitiga och uppskattande läsare som icke syns i din statistik, emedan inläggen läses med Google reader.

    Gilla

  5. Magnus Hoem Says:

    Även jag är en av dina trogna och uppskattande läsare, och jag ska försöka ta mig i kragen och komma med allehanda tillrop i fortsättningen.

    Gilla

  6. horvendile Says:

    Tack än en gång!
    Och med överhängande risk att bli tjatig: Jag vill absolut inte att någon ska ha dåligt samveten om hen inte orkar, vill eller har tid att kommentera. Jag är så nöjd med alla tysta läsare så. Tanken var bara att det skulle kunna bli ännu lite bättre med bara en lite, lite högre kommentarstäthet.

    Jag har redan blivit sugen på nästa inlägg, men det hinns inte i kväll.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s