I flera tidigare inlägg har jag argumenterat i skattefrågor från ett nationalekonomiskt perspektiv, eller hur man bör lägga upp sitt skattesystem för att optimera utfallet ur statsfinansiell synvinkel. Jag tycker inte det är fel att argumentera så. Vad mer är, det är en viktig aspekt. Men det är inte den enda.
Hur man konstruerar sitt skattesystem speglar också hur man ser på individen och staten. I förra inlägget om förmögenhetsskatt exemplifierades det med den tyvärr existerande hållningen att individuell rikedom bör motarbetas. Det dyker också upp när RUT diskuteras, vilket ibland utmålas som att man ger pengar till bättre bemedlade. Och så kan man ju se det – om man har som utgångspunkt att alla pengar och därmed alla resurser i grunden och rätteligen tillhör staten, och att individen kan få behålla en del på nåder. Med en sådan utgångspunkt kan det bli relevant att ställa en del följdfrågor om huruvida man anser att meritokrati, i betydelsen att arbete och talang ska belönas, alls är önskvärt.
För den som följt denna blogg ett tag bör det inte komma som en överraskning att jag är mer benägen att inta motsatt ståndpunkt: de pengar en individ tjänat, eller med andra ord, de resurser en individ skapat, måste i grunden tillhöra den individen. Staten är till för individen, inte tvärtom.
Det betyder inte att jag ställer upp på slagord som att skatt är stöld. Beskattning är en nödvändig del av en fungerande stat, och en fungerande stat vill jag ha. I slutändan blir det alltid en avvägning mellan olika intressen, där staten – i förlängningen en representant för landets individer – är en högst legitim intressent. Jag tror att jag är ganska pragmatisk när det kommer till kritan, och när jag dessutom har en svaghet för teknokratiska nyttomaximeringsresonemang kan det lätt bli så att argumentationen koncentreras till sådana framställningar jag nyligen ägnat förmögenhets- och värnskatt. Men just därför är det viktigt att då och då påminna sig om grundhållningen: individen i första hand.
Etiketter: Beskattning, Staten och individen
Förvånansvärt vettig 