Förvånansvärt vettig

Jag har tänkt skriva lite om en sak som verkar vara fel på väldigt många arbetsplatser. Det vill säga ännu ett inlägg utanför de vanliga ämnena, vart är vi på väg?
På min arbetsplats har vi ofta lite svårt att hinna med allt vi borde göra. Så har det varit på flera av de ställen jag jobbat på, och det verkar vara en rätt allom bekant åkomma, av bekantskapskretsen att döma. Optimisten kan säga att det åtminstone betyder att man inte har onödigt mycket personal, men jag tror inte det handlar om ren numerär. I alla fall inte bara. Det handlar om ett underskott av administrativa resurser, ett underskott som jag gissar är medvetet åstadkommet.
Det som inte hinns med där jag jobbat är till icke ringa del ingenjörsmässiga sysslor. Ändå kan det gå en förmiddag till att gräla med en fax, skriva adresser på kuvert, kopiera och liknande förvisso nödvändiga men strängt taget inte ingenjörsmässiga göromål. Jag gissar att verksamheten i många fall skulle flyta märkbart bättre om man hade en större andel administrativ personal för sådant. Det skulle dessutom kunna bli billigare. Det finns ingen anledning att kräva högskoleutbildning för de uppgifter vi talar om, och lönerna borde kunna vara signifikant lägre än en ingenjörslön (eller motsvarande, men jag kör med ingenjörer som exempel). Man bör inte vara korkad för att utföra dessa uppgifter, och det kan krävas en del tid på respektive arbetsplats innan man lärt sig hur ruljansen är upplagd. Yrkesskicklighet är en mycket rimlig term i sammanhanget, men akademisk examen är det inte.

Det betyder givetvis inte att min person är för fin för att faxa dokument. Kan jag byta bajsblöjor kan jag fixa med en fax. Lyckligtvis är det inte människovärde vi pratar om här, utan rollfördelning i en organisation, vilket är något helt annat.

Det är ingen långsökt gissning att det finns betydande mängder människor som antingen inte har pluggat på högskola och som skulle kunna göra ett utmärkt jobb på en sådan befattning (samt andra människor som skaffat sig en akademisk examen utan att egentligen vilja det, men för att kunna komma ifråga för just sådana jobb). Jag lutar också åt att Sverige (alltså samhället Sverige, inte bara Sveriges arbetsplatser) i onödan har lite av ett problem med ett underskott av icke högkvalificerade arbeten. Min tes är alltså:
De som har svårt att få de här alltför sällsynta administrativa jobben skulle vinna på ändrade prioriteringar i anställningsfaunan.
Samhället Sverige skulle vinna på det (bättre fungerande arbetsmarknad).
Arbetsgivarna skulle vinna på det (lägre kostnader och förhoppningsvis bättre fart).

Men vänta nu. Skulle arbetsgivarna verkligen spara pengar på att anställa fler, givet samma arbetsmängd? Och vem vinner på nuvarande ordning egentligen?
Nej, det handlar förstås inte bara om att anställa fler. Om vi i ett förenklat exempel med siffror gripna ur luften antar att ingenjörerna (eller läkarna eller vad det vara månde) ägnar en femtedel av sin arbetstid åt sysslor som det vore bättre att lägga på en administrativ tjänst så skulle man ju kunna friställa en av fem ingenjörer och anställa en administratör i stället. De kvarvarande ingenjörerna kan göra ingenjörssaker uppgående till samma mängd som förut, och administrationen är fixad.
På sätt och vis kan man alltså hävda att det är sådana som jag som vinner på nuvarande ordning, i och med att det artificiellt skapas jobb för ingenjörer fast det kanske är en administratör som egentligen behövs. Det kan driva upp lönerna eller i alla fall, som sagt, skapa anställningar åt oss. Det kan låta bekvämt om man råkar vara ingenjör, men ärligt talat, det är inget bra sätt att bygga en samhällsekonomi på.

Varför har det blivit så här då? Gissningsvis inte på grund av en ond ingenjörskabal som vill lägga sig som en stor våt filt över faxen.
En av flera tänkbara förklaringar är falska besparingar. De administratörer som eventuellt funnits en gång har friställts, för då sparar man onekligen in en del lönekostnad. Arbetet absorberas av de kvarvarande, och det är inte säkert att man ser kopplingen när man till slut måste anställa ännu en ingenjör för att hinna med allt jobb.
En annan förklaring kan vara en jämlikhetssträvan, när man gjort vad som enligt min mening ovan är ett misstag: förväxlat roll på arbetsplatsen med människovärde. Eller tänkt i klasskampstermer. Ingenjörn kan minsann arkivera sina egna dokument. Och jo, kan kan vi ju (låt vara understundom med visst fummel). Men ur ett effektivitetsperspektiv skulle det vara fel även om alla hade samma timlön; det måste då vara bättre att få så hög utväxling som rimligt möjligt ur den utbildningsinvestering som gjorts.

Hm, ja. Jag menar nu inte att alla arbetsgivare ska kasta sig ut och anställa administratörer. Det måste till både en viss storlek och struktur på arbetet för att det ska vara vettigt, och en del verkningsgrad lär man alltid tappa i själva överlämnandet av den enskilda uppgiften. Men jag tror att fler än i dag borde ta det under övervägande.

Inte mitt mest brandfackelmässiga inlägg.

This entry was posted on fredag 28 september, 2012 at 16:48 and is filed under Övrigt samhälle. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.