Resebranschen dör en smula

Min pappa jobbade nästan ofattbart länge på SAS. Tack vare det reste vi mycket och billigt. Chansen att komma med ett plan hängde på hur länge man jobbat, och med tiden hände det sig att gate-personalen när de såg vilket år han börjat sade saker som ”då var inte jag född”.
Jag har fortfarande små modeller av framträdande delar av SAS 80-talsflotta (DC-9, DC-10 och Boeing 747); jag tror till och med jag vet var. Och jag har, förvisso mot betalning, flugit i SAS flygsimulator som piloterna tränar i. Med lite hjälp kan jag landa på Hongkongs gamla flygplats Kai Tak.
SAS är alltså för mig mer än bara en anonym koloss. Vidare har de en del gamla MD-8x-plan som visserligen inte är bränsleeffektiva, men påtagligt tysta om man hamnar långt fram i kabinen. Men därmed närmar jag mig nog slutet på listan med skäl till att inte låta SAS gå i konkurs, om det nu skulle vara så, vilket det åter snackas om.

Visst skulle det bli stökigt i en övergångsperiod, som alltid när stora bolag går omkull. Men det är inte direkt så att flygmarknaden är underetablerad. Man kan nog lugnt räkna med att konkurrenter som Lufthansa och Norwegian relativt snabbt skulle fylla SAS tomrum; kanske inte med en exakt kopia av tidtabellen, men förmodligen skulle det gå att resa även i framtiden.

I ett nummer av Economist som jag tyvärr nu har slängt noterades att flygmarknaden de senaste decennierna haft en vinstmarginal på högst någon enstaka procent. Att i det läget vända långvarig förlust till något hållbart är inte trivialt, speciellt inte om man som SAS ägs av en kommitté av nationella intressen föreställningar. Det ryktas nu om garantier för runt fem miljarder kronor. Det är typ en värnskatt, eller en rejäl satsning på järnvägsunderhåll. Och det är inte första gången heller. Knappast sista, om man låter kalaset fortgå.

Fem miljarder är också ungefär vad vissa partier jag skulle kunna nämna var beredda att slänga på GM för att inte lägga ned Saab. Det var fel då, och det skulle vara fel i dag.

Vi hånade Berlusconi när han av nationell stolthet vägrade låta Alitalia gå omkull. Låt oss nu inte göra oss själva till likadana åtlöjen.

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s