Förvånansvärt vettig

I efterdyningarna av gårdagens ubåts-stohej har vi nu kommit till utdelningen av diverse betyg.
Det kommer säkert komma påståenden om motsatsen, men vad jag såg av spekulationer tyckte jag de flesta klarade sig bra. Visst spekulerades det, jag gjorde det också, men så gott som alla var nästan patologiskt noga med att framhålla att vi faktiskt ännu inte visste vad det verkligen var som låg på botten. Att det fanns några konstigheter i vad som presenterades och att det kunde vara klokt med en stunds återhållsamhet var inte heller något som viftades bort, utan fick stor spridning.
Visst finns det nog några som bör känna en viss rodnad om kinderna i dag, men någon masspsykos såg inte jag i alla fall.

Det finns ändå underbetyg att dela ut, och ett sådant vill jag tillägna Dagens Nyheter. Ingen borde ha förvånat sig över att Kreml-kontrollerade propagandakanaler tog tillfället i akt att spinna händelserna till att framställa Sveriges regering och försvarsmakt i inkompetent dager. Mycket riktigt var Sputnik ute och gjorde just det. Eller som DN skrev:

Det finns (minst) två allvarliga försummelser här.
Den första är att omnämna Sputnik som en nyhetssajt vilken som helst.
Den andra är att man inte bara vidarebefordrar deras version av händelserna utan att påtala att den är falsk. Formuleringen ”Tidningen noterar också” fungerar språkligt som en bekräftelse av Sputniks beskrivning.

Så här var det ju. Det handlade i höstas om två möjliga ubåtskränkningar. En av dem fastslogs vara en bekräftad ubåt. Av hyggligt lätt insedda skäl får vi vanliga dödliga inte se alla bevis (det skulle antagligen avslöja vilka undervattensförmågor vi har), men låt mig säga så här – Miljöpartiets representanter verkade helt övertygade.
Sedan hade vi den andra möjliga kränkningen, längre in närmare Stockholm, som kom någon vecka senare och som också utreddes. Där sade varken regering eller försvarsmakt någonsin att det var en ubåt. Tvärtom avfärdade man efter utredning observationen.
Låt vara att det rests en del substantiell kritik mot avfärdandet (nej jag har inte sparat någon länk), men faktum kvarstår – försvarsmakten utredde och avfärdade.
Vad Sputnik gör är att försöka få de båda händelserna till en och samma, för att misskreditera den svenska undervattensförmågan. Samma trick försökte Kreml-kanalerna redan när det begav sig.

Jag och flera med mig påpekade för DN att artikeln var anmärkningsvärt formulerad. Inte vet jag om det var därför, men DN meddelade snart att man skulle uppdatera artikeln. Och det gjorde man. Till hälften. Ännu i skrivande stund ligger den här versionen uppe:

Länk

Alltså, man benämner nu Sputnik mer korrekt, men lånar dem fortfarande sin trovärdighet när det gäller deras påståenden.
Jag har också en bestämd känsla av att det inte är första gången som DN rullar ut röda mattan för ryskt infokrig. Exempelvis är jag ganska säker på att de okritiskt vidarebefordrade felaktiga påståenden om att det skulle varit en ukrainsk SU-25 som skjutit ned MH-17. (En SU-25 har inte kapacitet att göra det.)

Så här är det. Om man fortfarande, i juli 2015, inte vidgår att Kreml bedriver ett synnerligen aktivt informationskrig mot Väst så är det inte längre en fråga om att inte ha hängt med, utan då har man gjort ett aktivt val att blunda för det. För att låna ett nytt favorituttryck, I can’t fix that kind of stupid.
Nu tror jag inte att DN inte vet att informationskrig pågår. Även om man kan undra ibland. Men nå, även om man vet det, hur ska man egentligen hantera det? Det verkar ju inte rimligt att en oberoende tidning alltid ska ta Sveriges parti, oavsett vad.
Men det är inte det som är poängen heller. Däremot är ett sådant tänkande ett utslag av ett felslut jag uppfattar som vanligt; att när det presenteras två eller flera motstridiga versioner utgå från att sanningen nog ligger någonstans mittemellan. Det är ungefär samma sak som att slentrianmässigt säga ”det är inte ens fel att två träter”. Men det är inte uttryck för någon speciell visdom eller upphöjd diplomati. Om något är det intellektuell slapphet att hemfalla åt sådant. Det kan faktiskt vara så att en har helt rätt och en annan har fel.

Man ska inte tänka i termer av medelvärdesbildning av två likvärdiga åsikter. Gör man det är man inte neutral, utan då har man gjort precis som Kreml vill. De blir förstås glada om man accepterar deras version, men grundidén är att sparka upp sand så att man inte längre vet vad man ska tro. Vi är inte speciellt vana vid att något som ser ut som en nyhetsbyrå medvetet sitter och ljuger oss rätt upp i ansiktet, och det utnyttjas målmedvetet.
Vad DN och andra behöver göra är att förhålla sig neutrala till fakta, inte till påståenden. Jag säger inte att det alltid är lätt. Men påfallande ofta är det faktiskt ganska lätt. Om en känd kanal för osann propaganda kommer med ett uppenbart osant eller långsökt påstående, sprid det inte. Eller om det ändå finns goda skäl att sprida det, påpeka omständigheterna.
Samma sak gäller naturligtvis om det svenska regeringskansliet börjar sprida dynga à la Kreml. Och jag må ha låga tankar om regeringen, men där är vi faktiskt inte.

Det kanske ska ses som ett framsteg att DN – som vanligen inte är sämst i klassen – till slut gav Sputnik en passande beskrivning. Men vi borde ha kommit längre än så.

This entry was posted on tisdag 28 juli, 2015 at 19:34 and is filed under Ultima ratio regum. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.