Man kan säga att vi, givet deras moderna historia, inte borde vara förvånade – men jag är ändå tagen av omfattningen och bestialiteten i de krigsbrott Ryssland samstämmigt rapporteras utföra i Ukraina. Det är ett brett spektrum av avsiktlig beskjutning av civila mål inklusive sjukhus, massavrättningar av civila och våldtäkter, inklusive av barn. Tortyr – inklusive av barn. En del uppdagas inte förrän ryska trupper drar sig tillbaka, och mer lär komma. Det här är inte enskilda soldater som överreagerar i stundens hetta. Det är systematiskt, avsiktligt och storskaligt. Det är jämförbart med grymheter som ryska och tyska krigsmakten gjorde sig skyldiga till under andra världskriget, och det är skäligt att börja utreda i termer av folkmord.
Jag vill att alla förstår att inför detta finns ingen neutralitet. Det finns ingen alliansfrihet. Ryssland måste besegras militärt i Ukraina, och Väst måste hjälpa dem att lyckas med det, hjälpa dem tills det har lyckats.
Några slutsatser tycker jag bör dras för Sveriges räkning.
- Ja, Sverige ska gå med i Nato. Både för vår egen säkerhet och för att kollektivt bidra till Europas säkerhet. Jag har numera väldigt litet tålamod med invändningar som går ut på att vända andra kinden till.
- Sverige rustar upp nu, och det är bra, om än både sent och långsamt. Mycket handlar om regementen och armén. Det är inte fel i sig. Men givet hur Ryssland beter sig i Ukraina är det enormt viktigt att i möjligaste mån förneka Ryssland möjlighet att över huvud taget etablera sin armé på svensk mark. Ärligt talat tror jag inte att det är helt möjligt, om Kreml verkligen bestämmer sig och överfaller överraskande, men målet måste vara att förneka dem möjligheten att ta vägen över Östersjön.
- Det är som att många tror att vi har något magiskt skydd i Sverige mot att bli överfallna, pga… Olof Palme, eller nå’t? Vi måste sluta tro det. Om Kreml bestämmer sig för att det ligger i deras intresse att överfalla Sverige – exempelvis som ett led i att ge sig på baltstaterna – kommer de inte låta sig hejdas av att Sverige minsann gillar fred.
- Sanktionerna mot Ryssland bör stärkas och får absolut inte lyftas i händelse av fredsavtal. Vid det här laget är det bara dumbommar som är beredda att lita på Kremls fredliga avsikter. Målet med att upprätthålla sanktionerna är inte att framtvinga regimskifte, det brukar inte lyckas, utan att försvåra och fördröja för Ryssland att ladda om. Rysslands förmåga att framgångsrikt föra krig måste undertryckas.
Vad gäller att hejda ett ryskt anfall redan på Östersjön – jag ska inte säga exakt vad det kräver i militära termer, mer än att vår förmåga till sjöss helt uppenbart måste förstärkas. Fast jag känner att jag kan säga: TVÅ ubåtar, Sverige? Really? Tycker vi det känns lagom? Och hur få korvetter, sade ni?
Elaka tungor kan invända att jag jobbar på ett företag som livnär sig på militär förmåga till sjöss och att jag är part i målet här. Jo, det är sant, fast jag tycks ha jobb för överskådlig framtid ändå, om man ska tro orderingången och mängden offertförfrågningar. Och jag tycker nog att alla svenskar har ett väldigt tydligt intresse i detta.
Sanktionerna mot Ryssland, då? Kan inte de skada oss själva också? Jo, det kan de, och det kommer de göra – på kort och medellång sikt. Men det är inte en bra idé att sälja rep till bödeln. Och vad jag tycker om att Europa envisas med att lägga ned kärnkraft så vi gör oss beroende av rysk gas vet nog redan långvariga läsare. Men i slutändan så är detta krig. Det utkämpas militärt bara i Ukraina, och förhoppningsvis kan det förbli så. Det primära syftet med att bygga upp svenskt försvar är att avskräcka från krig. Men vi deltar redan i kriget, bara just nu inte med soldater.
Förvånansvärt vettig 