Förvånansvärt vettig

Liberalerna (partiet) har inte stått pall mot SD-trycket och jag saknar förtroende för att de ska göra det framöver. M och KD saknade jag redan tidigare förtroende för i den frågan. Det är långt till nästa riksdagsval, men det känns väldigt långsökt att rösta på något av Tidöpartierna. Nå då är väl saken i huvuddrag klar? Bara att välja ett av de andra riksdagspartierna.

Nja. Det är ju det här med klimatet. Och energin.

(Det här är ytterligare ett inlägg jag skrev i stort sett klart för veckor sedan och sedan har det blivit liggande, men jag tycker det står sig än.)

Vår nuvarande regering får regelbundet hård kritik för sin klimatpolitik. För inte så länge sedan från Klimatpolitiska rådet, och i dag den 6 maj från Finanspolitiska rådet. Det är i viss mån berättigat. Och ändå har den en bättre klimatpolitik än oppositionen. Det är inte ett högt betyg för regeringen, det är ett lågt betyg för oppositionen. Men hur kan jag tycka det, när utsläppen beräknas öka?

Det hänger helt och hållet på vad som är långsiktigt hållbart. Mycket av vad som gör att utsläppen nu beräknas öka hänger på minskad reduktionsplikt i drivmedel. Men att hög generell reduktionsplikt åtminstone på medellång sikt är resursmässigt ohållbart har vi vetat länge.

Vad regeringen faktiskt har är åtminstone början till en plan för kraftigt ökad elproduktion. Svensk klimatpolitik kan inte vara enbart elproduktion, men det är en stor och nödvändig del. Grundproblematiken som jag beskrev strax före senaste riksdagsvalet kvarstår. Då skrev jag så här:

Ett område som är väldigt viktigt för mig är energipolitik, och energipolitik är viktigt åtminstone för att

• Det har ett jättestort överlapp med klimatpolitik. Svensk klimatpolitik är till stor del energipolitik.
• Vi har svåra problem med vårt elsystem, som behöver rustas upp något enormt så fort det går – om drygt 20 år ska vi ha kanske tre gånger så mycket el. Det från ett läge när vi försatt elnätet i ett skick som är så instabilt att det är olagligt.
• El och annan energi är grundläggande infrastruktur. Funkar inte det funkar inget annat. Bryter elförsörjningen samman kommer människor att dö.

Jag ska inte skriva allt jag redan skrivit en gång till. I det här inlägget från förra året skrev jag om några delar av klimatpolitiken. Nyligen, med anledningen av kritiken från Klimatpolitiska rådet, skrev Simon Wakter om den, i linje med mitt inlägg: https://timbro.se/smedjan/det-klimatpolitiserade-radet/
Jag vet att några som kan tänkas läsa det här inlägget inte hyser så varma känslor för Timbro. Simon är dock utomordentligt kunnig och inte en Timbro-broiler. Det är en lång men läsvärd artikel.

Vad det kokar ned till, vare sig man orkat läsa de länkade texterna eller inte, är att elproduktionen är absolut nödvändig för vår klimatomställning. Det är ett gigantiskt infrastrukturprojekt som ska vara klart om ungefär 20 år. Då måste man ha något som liknar en plan, och en realistisk sådan.

Regeringen har valt att ha kärnkraft som bas i expansionen. Det går inte jättefort att bygga kärnkraft och det är inte jättebilligt. Men det är inga direkta tekniska konstigheter och ett elsystem baserat så är relativt okomplicerat. Det är en realistisk ansats, med kostnader man i alla fall kan göra prognoser för. Och det är inte ens en svår plan att ta fram! Visst, det krävs en hel del administrativt fotarbete och det håller man också på med, vilket den som håller ögonen öppna kunnat se. Men ansatsen är enkel.

Hur ser oppositionens plan ut då?
Nejmen de har ingen plan.
För säkerhets skull, igen: de har ingen plan. De hade ingen plan under förra mandatperioden, de har fortfarande ingen.
Jag påpekar än en gång att Centerpartiet på sin partistämma 2021 explicit sade att någon plan vare sig var nödvändig eller möjlig. (De kanske håller på att ändra sig men det går inte fort.) Det närmaste Miljöpartiet kommer är att säga att det ska lösa sig med [ospecificerad] smart teknik. Det är inte en plan, det är en from förhoppning. V och S är inte märkbart bättre. Det är alltihopa direkt oseriöst. Det är också farligt.

Antag nu att jag har fel här. Det kanske visst finns minst en plan att hitta hos oppositionen. Nå, då borde det vara enkelt att peka på den. Men nej, det är inte någon slump att det aldrig finns en kvantifierad plan att hänvisa till.

Det här borde egentligen vara lätt för oppositionen att lösa. Antingen har man egentligen en plan som man bara behöver skriva ned och skicka ut. Print, send, klart. Eller så har man inte det, och då är det bara att kopiera regeringens plan och låtsas att man varit för den hela tiden. Det vore inte första gången som i alla fall S kovänder så varför inte? Det borde inte stå i direkt strid med några grundläggande principer. Man kan se till att det byggs kärnkraft och ändå tycka att konflikten mellan arbete och kapital är den överlag viktigaste frågan. Eller för den delen, om man är centerpartist, ändå tycka att individen är samhällets minsta enhet. Problem uppstår bara om ens grundläggande princip är att kärnkraft i sig är ond och att detta är viktigare än klimat och energiförsörjning.

Okej det är inte helt sant. Man kan också ha problem om ens parti historiskt varit motståndare till kärnkraft och nu är det jobbigt att ändra sig. Men hur många decennier ska vi vänta på det? Min sympati för den sortens problem är numera exakt noll.

Observera här att existensen av en realistiskt långsiktig plan är regeringens enda trumfkort, och det är ett trumfkort som vore lätt att kopiera och neutralisera. Regeringen har fått kritik för att man är dålig på klimatåtgärder som ger effekt på kortare sikt och ja, den är i alla fall inte bra på det. Så har man några sådana åtgärder, som också är hållbara på lite sikt, och kan tänka sig att sno den långsiktiga planen, ja då är saken klar.

Det är bara att göra.

This entry was posted on måndag 6 maj, 2024 at 19:02 and is filed under Energetiskt material, Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.