Förvånansvärt vettig

Då och då, och nu på sistone två gånger på kort tid, får jag frågan vad jag rekommenderar för science fiction. Jo det är sant, det händer faktiskt! Så jag tänkte att hörrö Dan, du kanske skulle skriva ett referensinlägg om det? Så här listar jag, sorterat på författarens efternamn, några böcker eller serier av böcker som jag särskilt vill framhålla. Givetvis har jag bara läst en liten del av all science fiction som finns, men det fattar ni. Och det finns mer science fiction än så här jag är beredd att rekommendera, men får jag frågan är detta böckerna jag först drar upp.

Science fiction kan för all del vara enbart action och det är väl inget fel med det, men det jag gillar mest är när den fungerar som idélitteratur. Det kan ändå finnas välskildrade personer i scence fiction, men för mig är idéerna vanligen huvudsaken.

Banks, Iain M: Culture-serien

Culture-serien består av ett gäng böcker som är sinsemellan fristående. Jag har skrivit mer om Culture-serien här, men korta versionen: skalan är galaktisk, sci-fin är inte hård och wow-känslan är hög. The Culture är en civilisation dominerad av robotar och livet där är som en lång lyxkryssning i överflöd. Därför utspelar sig också det mesta av historierna på andra ställen än mitt i lyxkryssningen. Banks introducerar idéer lite vartefter i böckerna, och därför är det en bra idé att läsa dem i ordning även om de är fristående. Närmare bestämt rekommenderar jag att man börjar med Consider Phlebas, som dock är rätt annorlunda än de andra böckerna i serien; det är mer laserkrig och den sortens rymdäventyr än i de andra böckerna tillsammans. Därefter tar man sig an Player of Games och sedan Use of Weapons. Om man efter de böckerna inte gillar serien kommer man inte börja gilla den längre in.

Den största behållningen med Culture-serien är Banks idéer, som ofta når wow-nivå. Idéerna, och så namnen på rymdskeppen. The Culture är coola. Läs The Culture.

Egan, Greg: Axiomatic

Jag vet inte varför jag inte läst mer av Greg Egan än jag gjort. Axiomatic är en novellsamling och den är fantastisk. Okej inte varje novell och jag gillar inte den första och den sista, men vissa av dem är hisnande, och får mig att tänka på höjdpunkter i Borges ”Fiktioner”. Det övergripande temat är medvetande och identitet. Ett exempel är en man som till följd av en hjärnskada ser sig själv i tredje person, och vad det gör med hur han ser på världen och sig själv. Ett annat exempel är vad som händer när man kan skicka meddelanden till sig själv bakåt i tiden.

Moon, Elizabeth: Vatta’s War-serien

Vatta’s War, med Trading in Danger som första bok, har en plats i genren ”otroligt kompetenta kvinnor i rymden”. Den handlar också mycket om folk som är på jobbet. Huvudpersonen Kylara Vatta är dotter i en fraktskepparfamilj, hamnar i äventyr och kuskar rymden runt i diverse rymdskepp; fraktskepp i början, sedan mer och mer krigsutrustade. Moon har byggt upp en värld som känns trovärdig på så vis att det är otroligt mycket byråkrati och mikromanagement att ta hand om. Vill man läsa böcker där energi läggs på att det är bra för moralen att ha riktigt porslin ombord i stället för engångstallrikar, hur dyrt det är med ammunition och hur man egentligen tulldeklarerar sitt rymdstridsbyte så är Vatta’s War din serie. Den är inte för alla men den är på min lista!

Reynolds, Alistair: Revelation Space-serien

Det finns några böcker till i samma universum, men vad jag läst av Revelation Space är trilogin med böckerna Revelation Space, Redemption Ark och Absolution Gap. Jag har också läst Chasm City, som bäst läses efter den första boken.

Revelation Space (första boken) har en plats i genren ”otroligt kompetenta kvinnor i rymden”. Det är hyfsat hård sf, inget faster than light travel men ändå interstellära resor. Jag knycker här några meningar ur en recension jag hittade för några år sedan.

Reynolds’ interests arise from the basic idea that the universe is a cold, scary place, full of dead things and barely-understood terrors.

och

but that darkness, that oppressiveness, is really at the heart of this novel’s appeal. The back cover quaintly describes this novel as ‘CyberGoth’, which of course is a pretty stupid moniker… but it also makes some sense. Imagine a gigantic spaceship crewed by five misanthropes, haunted by voices from outside of time, full of enslaved rats and unimaginably deadly weapons, captained by an unconscious individual whose plague symptoms include the transformation of all materials around him into a vaguely disgusting, tendril-y mess

Jag tycker den första boken är kalas! Chasm City sedan har formen av hårdkokt deckare i rymden, och den är också awesome. De två andra böckerna är… okej. Men inte alls lika bra.

Vinge, Vernor: A Deepness in the Sky

Å den här, den är ett av mina absoluta topptips och det är inte ens en serie utan en enda bok. Vinge har fått ihop en historia med aliens, med en – givet premisserna – ovanligt trovärdig totalitär stat, med funderingar kring och konsekvenser av att ha en civilisation utspridd över så långa avstånd att de olika delarna tappar kontakten med varandra, med mänsklig grymhet och med mänskliga öden. Dessutom är den genuint spännande. Den kan eventuellt vara lite svårläst om man inte är så van vid science fiction, men den är en juvel.

Okej okej OKEJ den har en uppföljare, som är skriven före men utspelar sig efter. Den heter A Fire Upon the Deep. Den är också bra, och spännande, men den är inte lika bra. Och man bör absolut läsa A Deepness in the Sky först.

Övrigt

Det finns ett gäng böcker som inte platsar i absoluta toppen men som ändå kan få ett omnämnande av klassiker-skäl. Här hittar vi Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi. Den är inte alls lika bra som böckerna ovan och i dag känns den troligen gammal att läsa, men man kan se det som en kulturhistorisk gärning. Arthur C Clarkes Möte med Rama är kort och en klassiker, så man kanske kan ha förbiseende med att det mest blir pinsamt när han skriver om relationer. Stanislaw Lem har skrivit många böcker som går att läsa, men närmare rekommendation får bli ett eget inlägg eller på förfrågan. Neal Stephensons Snow Crash är inte direkt stor litteratur, men frånsett några trista partier är det en kul historia med roliga prylar och, inte minst, en del idéer som uppfanns i denna bok och sedan blev verklighet (som Second Life, Google Earth och möjligen begreppet Avatar för ens online-person). Av liknande skäl kan man läsa Robert Heinleins Starship Troopers, som är påtagligt olik filmen. I den uppfinns konceptet powered armor, den har förekommit som rekommenderad litteratur på amerikanska officersutbildningar, den provocerar med en del okonventionell samhällsbyggnad (ja jo typ fascism) och vill man läsa om rymdkrigares vardag är den bra läsning.

Det här inläggets titel är namnet på ett GFCF-skepp i Culture-boken Surface Detail, kanske min favorit i hela serien. Det är ett slagskepp av klassen Deepest Regrets.

This entry was posted on onsdag 24 april, 2024 at 18:06 and is filed under Bok. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.