Jag lyssnade just på Studio Ett där man pratade om Ryssland och Georgien. Först återgavs diskussioner från Riksdagen. En socialdemokrat tyckte att Bildt varit onödigt hård i tonen mot Ryssland. Bildt å sin sida framhärdade och dundrade på mot Ryssland så att det stod härliga till.
Sedan var det en lång direktsänd intervju med sovjetiske ~ambassadören. Det var intressant. Hittills har den saktfärdige möjligen kunnat hävda att alla saker man får höra från Ryssland, som att Georgiens territoriella integritet bara är nys, varit tagna ur sitt sammanhang. Men nu fick här en företrädare för ryska regeringen chansen att lägga ut texten utan att tas ur sitt sammanhang. Och vad sade han? Mycket av det var snömos och/eller struntprat (ryska fredsbevarande styrkor, min rumpa). Det som faktiskt innehöll information var att Georgien är Rysslands att göra med vad Ryssland behagar, eftersom det ligger nära Ryssland. Ryssland tänker stanna i Georgien tills… tja, så länge Ryssland behagar helt enkelt, men åtminstone tills georgiske presidenten som jag inte kan stava till har avgått. Detta sades tämligen utan omsvep.
Carl Bildt har förstås helt rätt. Varför ska man tassa på tå runt det här? Det kan man kanske tro om man fått för sig att diplomati är identiskt med att alltid viska, relativisera allt och aldrig ta ställning. Det är fanimej inte förlåtligt att tro det om man sitter i riksdagen. Säkert vanligt, men inte förlåtligt. Kära socialdemokrat, kära opposition. Om Rysslands agerande inte motiverar klarspråk. Om Rysslands agerande inte tarvar omprövande av doktrinen att yttre hot inte existerar. Vad gör då det? Vad skulle krävas för att man skulle höja rösten, för att man skulle tänka om läget? Skulle det räcka med ett brev där Ryssland förvarnar om att man tänker invadera grannen någon gång mellan 07:00 och 11:00 på tisdag förmiddag och att man ber om ursäkt för eventuellt oväsen, eller måste det mer till?
Förvånansvärt vettig 