Kungen har alltså uttalat sig om vargjaktens vara eller icke vara. Genast blåser det upp till storm, som det alltid gör när kungen uttalar sig om något vagt politiskt, oavsett vad han säger. Följde jag min egen maxim så skulle jag inte skriva det här inlägget utan försöka tiga ihjäl frågan, men jag verkar göra ett avsteg.
Om jag skapade en ny stat så skulle jag givetvis inte instifta någon kung. Det reella problemet med att Sverige i dag har en kung anser jag dock vara relativt litet, och jag anser att Sverige har andra, större, problem att lägga sin energi på.
Men varför bryr sig någon om vad kungen tycker? Varför gå i taket av lycka eller ilska över en åsikt från det hållet? Herregud liksom, det är ju bara kungen. Kungen anser att det bör skjutas lite varg, Rogga i Växjö gillar glass och Liselott i Kiruna drömmer om en solsemester. Det är noterat; nu kan vi återgå till ordningen.
Förvånansvärt vettig 