Lunchinlägg.
Det här borde ha skrivits i förra veckan, då jag gick hem från jobbet och lyssnade på radio. Jag låtsas som om ingen tid har förflutit och skriver nu i stället.
Det var riksdagsdebatt. Vänstern ville snacka krigsbrott. De stod i plenisalen och ryade om att Sverige måste göra allt för att lagföra krigsförbrytare, specifikt då anhålla olika israeler om de skulle visa sig i Sverige.
För all del. Jag har inget emot att krigsförbrytare ställs inför rätta, och även om Israel troligen inte har gjort sig skyldigt till några systematiska krigsförbrytelser i lagens mening – och det är faktiskt den som gäller när man ska anhålla och lagföra – så skulle det som sagt förvåna mig om inte enskilda förbrytelser ägt rum.
Men vad som föranleder rubriken är den ensidiga fokuseringen på Israel. Inte ett ord om Hamas. Det är alltså fullt möjligt, enligt mig troligt, att Israel överträtt krigets lagar här och var. Men ta då en titt på det rent groteska Hamas. Jag har ärligt talat svårt att komma på en enda krigsrelaterad aktivitet från Hamas sida som inte är ett solklart och svårt krigsbrott. De låtsas vara civila. De gömmer sig själva och sina vapen bakom skyddade objekt. Deras mål är helt avsiktligt civila. Och så vidare. Det är som om de hade läst lagboken för att få uppslag till nya taktiker.
Man kan, och ska, ha högre förväntningar på Israel än Hamas när det gäller att följa humanitär rätt. Men förväntning är inte detsamma som krav. Kraven ska givetvis vara desamma på båda parter. Det är därför det heter internationell rätt. Visst, åtala Israel. Men då måste man också ta sig an Hamas, annars blir det bara barockt.
Detta verkade dock ha gått vänstern förbi, där den stod och gjorde sig till åtlöje i talarstolen.
Vänta nu, vadå ”vänstern”? Vilka var det? Ja jag tror att det var på Vänsterpartiets initiativ som debatten hölls. Jag har för mig att Miljöpartiet var inne på samma linje. Inget av detta förvånar mig. Vad som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att Urban Ahlin sade samma sak, i alla fall om man ska tro P1. Alltså Urban Ahlin, Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman. Där stod han i talarstolen och bräkte om att israeler måste fällas för krigsbrott, utan att med ett ord antyda att kanske Hamas hade gjort något enstaka fel de också, och att de också borde plockas in. Det är fanimej patetiskt. Så ser alltså Sveriges alternativa utrikespolitik ut. Låt den förbli alternativ.
Jag har annorstädes skrivit långa inlägg om de legala aspekterna i Gaza-kriget. När jag kommer åt så tänkte jag klistra in dem här också, för att avrunda mitt kommenterande av dem. Det kan bli i kväll! Kanske.
Förvånansvärt vettig 