Nu är det dags för mitt större grepp kring de folkrättsliga aspekterna av Gaza-kriget. I slutskedet av stridigheterna (så här långt) så debatterade – eller snarare orerade – jag om det i ett forum på en annan plats. Att gissa sig till vilken är inte svårt för initierade läsare. Jag koncentrerade mig på de rent legala aspekterna. Det initierades av att en diskussionstråd skapades med en antagligen medvetet provokativ inledning. Nedan, och i några efterföljande poster, återger jag mina inlägg eftersom jag blev rätt nöjd med dem. De är rensade på saker som bara blir vettiga i den tråden, och här och var lär jag få slänga in förklaringar om vad andra sagt. Here goes.
Jag drar i med en sammanfattning. Som alltså handlar om det rent juridiska, inte vad jag anser är moraliskt försvarbart – det kan vara samma sak, men behöver inte vara det.
Jag är förstås ingen expert på krigets lagar; jag fick lära mig en del under militärtjänsten och sedan har jag läst spridda skurar. Men jag tror inte att så många andra här är experter heller.
För att svara på ursprungsfrågan så anser jag att den är fel ställd.
”Att en ockupationsmakt som Israel bedriver systematisk bombning av ett folk kan inte beskrivas annat än som en massaker och som en kollektiv bestraffning för något som Hamas gjort.”
a) Israel ockuperar inte Gaza och har inte så gjort sedan 2005. Däremot ockuperar man möjligen delar av Västbanken. Jag skriver ”möjligen” eftersom, även om den inte är godkänd av FN, så togs den marken i ett försvarskrig, och jag är inte säker på att det då konstituerar en ockupation. Men jag tänker inte hävda att det inte är en ockupation enligt folkrätten, för det har jag inte på fötterna för att göra. Det spelar hur som helst ingen roll, eftersom frågan huruvida man ockuperar mark någon annanstans inte lär ha bäring på krigshandlingar i Gaza – åtminstone inte såtillvida att Israel just där kan räknas som ockupationsmakt. Tror jag i alla fall.
b) Systematisk bombning av ett folk och massaker – formuleringen antyder att man systematiskt siktat in sig på civila. Dödssiffrorna säger något annat. Om Israel hade velat döda så många civila som möjligt så hade kunnat bomba urskiljningslöst en förmiddag och sedan gått på lunch. Jag fick lära mig i skolan att i ett normalt krig så är uppåt 90% av offren civila. I Gaza nu så är siffrorna oklara, men låt säga att 50% av dödsoffren är civila. I ett tättbebyggt område och med en fiende som systematiskt grävt in sig i den civila infrastrukturen så tyder de siffrorna på att man har siktat på Hamas och inte på folket. Att det i den processen dör många civila är inte i sig ett krigsbrott.
Att Israels anfall mot Gaza var folkrättsligt tillåtet är okontroversiellt. Däremot kan det mycket väl från Israels sida finnas enskildheter i striderna som inte är förenliga med krigets lagar. Faktum är att det skulle förvåna mig om det inte var så. Det kan dock vara svårt att lista ut precis vilka. Ta till exempel den där skolattacken där det uppges ha dödats 30-40 civila flyktingar. Både Israel och Hamas visste att de fanns där. Man kan givetvis inte veta precis vad som hände, men de senaste uppgifterna som jag såg var att det var en felriktad israelisk granat, som egentligen skulle ha träffat en av Hamas eldställningar 30 m därifrån. Om det stämmer så är skulden Hamas; att gruppera i direkt anslutning till en sådan fristad torde vara ett direkt krigsbrott och gör dessutom området till ett tillåtet mål. Om det däremot inte stämmer att Hamas hade en eldställning där, ja då är skulden Israels. Vilketdera lär vara svårt att leda i bevis.
Det finns flera andra diskutabla exempel. Men nu har jag skrivit långt nog.
Efter detta inlägg fick jag frågor om vad jag ansåg om den-och-den aspekten. Detta svarade jag på i flera omgångar. Se nästa postning.
Förvånansvärt vettig 