För någon månad sedan skrev jag en insändare till Teknikens Värld. Jag skickade den i en längre och en kortare version, väl medveten om att om de tog in den så skulle de ta den kortare versionen. Mycket riktigt. Jag tar nu chansen att publicera den längre och givetvis bättre versionen här:
Det har i Teknikens Värld skrivits mycket om bilar och miljö. Jag skulle vilja komma med några synpunkter som jag sällan ser i debatten. Bilen låter individer förflytta sig med en frihet som kollektivtrafik aldrig kan uppnå, eftersom den är just kollektiv. Därför är bilen något gott. Det betyder inte att man kan bortse från nackdelar som miljöpåverkan. Jag har visserligen läst att en modern bil som kör på motorväg släpper ut mindre farliga ämnen än en bil på 70-talet gjorde när den stod parkerad, men detta gäller givetvis inte koldioxid. Där har bland annat etanolen gjort sig gällande som dellösning.
Mot etanolen har riktats kritik, som mycket handlat om att etanolen inte är perfekt. Men det är ju självklart, dagens produktion är bara första steget i en utvecklingsprocess. Man har redan kunnat läsa om försök med bakterier som med hög effektivitet kan göra etanol av snart sagt vad som helst som innehåller kol. Det finns anledning att se bortom både vetet och sockerrören.
Men lika mycket som en miljöhandling är användning av etanol en politisk handling. För det första är det en signal till beslutsfattare inom stat och näringsliv att folk faktiskt är beredda att ta till sig nya bränsletyper. Den forskning på alternativbränslen som pågår nu skulle knappast ha blivit så omfattande om inte denna signal hade skickats, och det med hjälp av dagens bespottade teknik.
För det andra så stödjer jag personligen hellre sockerbönder i Brasilien än oljeregimerna i Saudiarabien och Iran. Politik är alltid omtvistat, men dessa två ställningstaganden ska man vara duktigt motvalls för att inte ställa upp på. För att bli förnumstig – man ska inte låta det bästa bli det godas fiende.
Förvånansvärt vettig 