Ett appendix till den förra posten.
Ett strategiskt skäl till att rösta på Fjellner – och i viss utsträckning Hökmark – är att de som Moderater ingår i den konservativa gruppen i parlamentet.
Det i sig är inget plus. Rent spontant skulle jag antagligen föredra den liberala gruppen framför en grupp full med kristdemokrater. Den konservativa gruppen har jag för mig är den största. Ska man då verkligen bidraga till dess förstoring? Ja, i vissa fall kan det vara smart. Det kallas entrism.
Fjellner och Hökmark har visat att de är driftiga och kapabla nog att påverka gruppen i rätt riktning i många av de frågor som nämndes i förra posten. Det är väldigt mycket värt att kunna påverka den stora konservativa gruppen. Fjellner är också, hörde jag igår, en av de ledamöter som röstat som mest avvikande från sin partigrupp. I realiteten verkar det alltså som om en röst på Fjellner minskar de, eh, mer unkna konservativas makt.