Förvånansvärt vettig

I senaste The Economist så fanns en längre artikel om USAs sjukvårdssystem – eller för den som vill, avsaknaden därav. Man konstaterade att det är världens dyraste men med högst mediokra resultat. Artikelns tes var huvudsakligen att det är incitamenten som är felkonstruerade. På snart sagt alla ställen i vårdkedjan så finns incitament för att göra av med mer pengar, men inte för att få fram effektiv vård.

Mot slutet av artikeln exemplifieras med – Sverige.

If Americans doubt the power of incentives, they should visit Sweden. Like other relatively cheap (med USA-mått, min anm) OECD systems, Sweden’s single-payer model has been plagued by long waiting-lists – a sign, to American conservatives, of the rationing that goes with socialised medicine. Swedish health officials tried and failed to cut queues by increasing direct funding for hospitals and even issued an edict requiring hospitals to cut queues for elective operations to three months. Then, last year, the health ministry said it would create a fund into which it would pay SKR 1 billion ($128 M) a year for local authorities that managed to reduce waiting times to that threshold. Nine months ago virtually none of the counties passed, but this month the health minister revealed that nearly all had cut their queues to three months or less.
Anders Knape, the head of the organisation representing the county governments, ascribes this to ”a dramatic change in incentives”. In the past, he explains, hospital bosses believed waiting lists were a sign of being overloaded, so they tolerated them in the hope of winning more funding. With the new scheme, however, ”no queues means more resources”.

Det här har inte fått så mycket uppmärksamhet som det borde. Sittande regering är sannerligen inte perfekt, men vissa saker har de faktiskt en viss kläm på. S-regeringen försökte lösa köerna genom att kravlöst kasta pengar på dem. Nu är inte Socialdemokraterna kända för att intressera sig så värst mycket för ekonomiska incitament, men andra förvånar det inte att effekten väsentligen uteblev – ja förutom att S sedan kunde säga att man gett mer pengar till vården.
Men vad som behövdes var alltså helt enkelt ett ekonomiskt incitament för att korta köerna.

Socialdemokraterna är, det ska erkännas, klart bättre än den borgerliga regeringen på att satsa pengar på problem. Alliansen tycks mer inriktad på att satsa pengar på lösningar till problem.

This entry was posted on fredag 3 juli, 2009 at 07:47 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.