Förvånansvärt vettig

Bland mindre livsviktiga frågor som jag hetsar upp mig över så ligger namnlagstiftningen högt på listan, och i dag påminner SvD mig om det.

Det är rimligt med vissa varumärkesrelaterade begränsningar av vilka namn man får ta sig. Jag lutar till exempel åt att ”Natt och Dag” är Sveriges vackraste efternamn, men det är ändå vettigt att jag inte får ta mig det namnet hur som helst (Ylva, om du läser det här, du vet vad du har att göra).

Men bortsett från sådant så hävdar jag med emfas att man ska få heta vad man vill. Tänk så här: Du ska skapa en stat, och bestämma vilka regler som ska gälla i den, från tabula rasa. Givetvis skulle du inte plocka med arvsmonarki. Skulle du ta med att staten ska sitta och vara smakdomare över vad folk heter? Nej, givetvis inte. Det vore ungefär lika absurt som att staten ska bestämma vilka frisyrer folk ska få ha. Det finns en del stater som gör det, men det är inte den sorts stat som man vill bo i.

Bortsett från allmän konservatism så har jag hört en (1) invändning mot att människor ska anses vuxna att välja namn själva, och det är att föräldrar kan välja namn på sina barn som de sedan blir retade för. Men herregud.
För det första så är det precis samma argument som användes och används för att förhindra att homosexuella ska få adoptera barn. Där borde en och annan varningsklocka ringa.
För det andra så är ett konstigt namn vare sig tillräckligt eller nödvändigt för att barn ska ge sig på andra barn. Barns aggressioner följer ingen sådan logik.

Så kom loss nu, släpp namnen fria! Om ett par decennier så kommer det att te sig helt absurt att staten satte sig till smakdomare över folks namn. Ta chansen redan nu att inte vara en åsna i efterhand!

Tillägg:
Jag ser att Expressens ledare tycker som jag. På senare tid tycker jag att de har gått från att vara landets kanske bästa ledarsida till att mest vara konstiga (jag läser dem förvisso inte lika mycket längre), men ibland träffar de rätt.

Uppdatering
På ett tyvärr lite förutsägbart sätt så är SvDs ledarsida emot förslaget. Med skribenter som Gudmundson och Rayman, för att bara nämna två, så har den gått till att bli en het kandidat för Sveriges bästa ledarsida, men sådant här lever kvar. I stället för att se frågan som ett utslag av kulturkuferi så skulle jag vilja se dem vända på frågan som ovan: Är det rimligt att staten sätter sig som smakdomare över vad folk väljer att kalla sig? Är vi inte vuxna nog att få bestämma det själva?

This entry was posted on söndag 26 juli, 2009 at 09:50 and is filed under Övrigt samhälle. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.