…när man kan få båda?
Jag lyckas inte riktigt inse varför omskärelse av pojkar ska göras på landstingens bekostnad. Det är inte medicinskt motiverat, det är en rent kulturell/religiös grej. Om det nu alls ska vara tillåtet att skära i småbarn på det sättet (och det är verkligen inte självklart) så är det, eller borde vara, struntprat att de enda alternativen är att staten betalar eller köksbordskirurgi. Om det är en så viktig grej så kan man väl få betala själv för att en läkare ska göra det?
Birgitta Rydberg, som jag inte alls är speciellt nöjd med att ha röstat på, går i dag vilse i rättighetslabyrinten. Religionsfriheten är en negativ rättighet, det vill säga rätten att inte bli hindrad från att utöva sin religion, men hon får det till en positiv rättighet, det vill säga i detta fall rätten att kräva att andra ska stå för kalaset. Och, by the way: När man karvar i småbarn så utövar man inte sin religion. Då karvar man i småbarn.
Hon skriver vidare:
Sveriges Kommuner och Landstings rekommendation att alla landsting ska erbjuda omskärelse på ett medicinsk säkert sätt grundas på vetskapen att flera tusen barn utsätts för risker. Skulle vi acceptera detta om det gällde något annat än religiös omskärelse?
Eh. Håll upp en spegel, Rydberg.
Rydberg är själv en hård motståndare till sprututdelning till narkomaner, trots att hon måste veta att denna vägran leder inte bara till risker utan även till stor skada på redan mycket utsatta människor.
Konsekvent? Inte särskilt.
tisdag 4 augusti, 2009 kl. 09:58
……….
GillaGilla
lördag 12 september, 2009 kl. 14:34
[…] resultat. Drogpolicyn har i decennier styrts av vad som bäst benämns religion (Hör du mig, Birgitta Rydberg? Och ungefär resten av landets politiker, när jag tänker på saken.), med förfärande resultat. […]
GillaGilla
måndag 19 oktober, 2009 kl. 20:22
[…] Lo and behold! Föga förvånande med ett parti som sveper så brett som SD så kommer man förr eller senare till någon enskild fråga där man är överens. […]
GillaGilla