Förvånansvärt vettig

Jag har med ett halvt öra lyssnat på Godmorgon Världens första timme, och jag förstår att mina oceaner av läsare vibrerar av iver över att få läsa vad jag anser om den. Väntan är nu över. Jag har två kommentarer.

Ett:
Det här med en kärnvapenfri värld. Det är, minst sagt, en trevlig tanke. När jag fantiserar att det är sant så blir jag alldeles varm och lugn.
Men. Get real.
Är det någon som på allvar tror att Nordkorea kommer att skrota sina kärnvapen om bara resten av världen gör det? Det är deras främsta trumfkort, och det kommer bara att bli än främre om de är ensamma om det.
De kommer förstås inte att vara ensamma om det. Iran dolde sitt atomprogram i arton år, och så sent som för någon vecka sedan så fick den som eventuellt, mot bättre vetande, tvivlade bevis för att de fortsätter att smussla.
Cat’s out of the bag. Kärnvapnen är här för överskådlig tid. Det vore skönt med en kärnvapenfri värld, men om nu Nordkorea och Iran (bland annat) ska ha kärnvapen så är det faktiskt en försämring om det bara är de som har det.

Två:
SD och regeringsbildningen. Vi antar ett läge där SD kommer in i riksdagen och blir vågmästare. Vad göra?
Jag är verkligen inte först med att skriva det här, men ett fullt realistiskt alternativ är att nuvarande regering regerar på i minoritetsställning. Som Sverige fungerar så skulle det krävas misstroendevotum för att fälla regeringen – och vänsterblocket skulle behöva gå ihop med SD för att göra det. Det skulle alltså vara vänsterblocket som behöver SD för att fälla regeringen, inte regeringen som behöver SD för att sitta kvar. Nå, Sahlin har ju lovat dyrt och heligt att aldrig göra sig beroende av SD. Case closed.

Uppdatering
Jag ser att Per Gudmundson på SvDs ledarsida gör väsentligen samma observation.

This entry was posted on söndag 18 oktober, 2009 at 10:34 and is filed under Övrigt samhälle, Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.